Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

54

också i all sin naturlighet verkställdes — att höra till det oskyldigaste och anständigaste Victorine hela stycket igenom företar sig." För öfrigt får hon mycket erkännande öfverallt för sitt utförande af rollen, liksom äfven Hyckert för sin vivör. — Till efterpjäs hade recettagerskan plockat fram ett skådespel i tre akter från århundradets början "Skomakaren i Damas", hvilket med Hjortsberg i titelrollen och Gabriel Schylander som hans hustru Pirrha gått ett femtiotal gånger på Arsenalsteatern och Operan. Lars Kinmanson och Karolina Bock spelade nu de bägge rollerna, men smaken var förändrad, och pjäsen gick endast två gånger, hvarefter den för alltid försvann från repertoaren.

Lars Kinmanson hade sin första recett den 25 i samma månad, och då han redan blifvit en af publikens favoriter, mottogs han på ett lysande sätt af en nära fullsatt salong. På programmet stodo två nya pjäser — skada bara att bägge två voro af det sämre slaget. Den första, en dram i åtta tablåer af Anicet Bourgeois "Den venetianske bravon", med musik af Berwald och dansdivertissemang af Selinder, kallar Allehanda "ett dramatiskt vidunder, utan talang i genomförandet af det skändliga huvudtemat". Allt var anlagdt på yttre effekt, och den vimlade af brott och rysligheter af alla slag. Direktionen, hvilken trodde sig ha funnit något, som riktigt skulle kittla publikens nerver, hade nedlagt icke obetydliga kostnader på uppsättningen, men redan andra gången stodo logerna tomma, och den kunde icke gifvas mer än fyra gånger. Almlöf i titelrollen, "legomördare i republiken Venedigs tjänst" 1513, fick vara tragisk,