Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

112

nöje, men en roll, som fordrade en Florindas djupa känsla, öfversteg vida hennes krafter. Habicht var just icke heller lycklig som Quexada. Fanny Hjortsberg däremot väckte mycket bifall i den femtonårige novisen Peblos episodiska, men skickligt skrifna karaktärsroll, som med sin liflighet och sina upptåg muntrade upp publiken. — Hos oss blef detta stycke icke någon kassapjäs. Det gick ej mer än åtta gånger. Till den stora framgång det rönte i Paris bidrog utan tvifvel utom dess inre värde äfven författarens popularitet och det glänsande utförandet. Firmin (se del VI sid. 71) var en oöfverträfflig Juan, och Léontine Volnys en icke mindre utmärkt Florinda. Sitt »on viendra, Sire, je vous le jure, on viendra!» utropade hon ur sin själs innersta på ett sätt, som väckte den största beundran, och scenen afbröts af entusiastiska bifallsrop.

*

Under mars månad uppträdde Lars Hjortsberg i några af sina glansroller, två gånger i »Grefvarne Klingsberg», »Juden» och »Kapten Puff» och en gång i »Kabal och kärlek», som besynnerligt nog ej lockade mer än halft hus. Men så var i stället hvarenda biljett såld till de två sista Bishopföreställningarna 3 (annonserad såsom sista gången) och 10 mars (»på flera musikälskares begäran»), oaktadt prisen voro förhöjda med 50 procent. Man fick där bl. a. höra Anna Bishop i kostym såsom Amina i andra akten af »Sömngångerskan», där Günther sjöng Elvino mot henne, hvilken scen ånyo gafs 10 mars liksom