Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

146

likaledes för sitt behagliga, rent musikaliska föredrag dels af första aktens cavatina »O! du mitt hjärtas härskarinna!», dels af romansen i andra akten »Ur hennes blåa ögonpar», hvilken är en af Donizettis lyckligaste ingifvelser, och som han sjöng med ett uttryck af det ljufvaste vemod. — Framstående nummer i andra akten äro för öfrigt bröllopskören »Till bruds och brudgums ära», barkarollen för två röster »Flicka, vill du mig tillhöra?», sjungen af Dulcamara och Adina, kvartetten mellan Nemorino, Adina, Dulcamara och Gianetta med kör samt den muntra duon mellan Adina och Dulcamara. Lars Kinmansons talang som sångare var just icke den mera lysande sidan af hans sceniska begåfning, men genom sitt roliga spel och kostymering i Dulcamaras tacksamma roll kom han publiken att förgäta sångarens brister för att ägna skådespelaren ett berättigadt bifall. Belletti som Belcor och V. Fundin som Gianetta bidrogo till aftonens lyckliga resultat, och operetten kunde ges sexton gånger under spelåret. — Det berättas i teaterkrönikan, att Donizetti måste skrifva Adinas hela sista aria efter den bortskämda italienska operaprimadonnan Fanny Persianis fordringar och anvisningar. Men hon gjorde också underverk. »Det är icke en röst, säger den förtjuste Pariskritikern januari 1839, »det är ett gudomligt instrument, någonting ohördt, liksom pärlor, hvilka en fé strör ut i himlens blå. Hon sjöng slutarian med en så otrolig färdighet och en sådan hänförelse, att ord fattas för att tillräckligt berömma det. Icke mindre beundransvärd visade hon sig i duon med Dulcamara.» Och på hösten säger samme bedömare: