Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-23.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

herrar, dessa voro, efter all anledning, icke annat än personer, hvilka varit oförsiktiga nog att i oförtäckta ord yttra den fasa slafveriet ingaf dem. Det är till och med tvifvelaktigt, huruvida de påstådda sammansvärjningarna, i anledning af hvilka man i massa nedskjöt både hvita och svarta, någonsin verkligen ägt rum. Man har derpå ännu icke framlagt något bevis, som inför domstol kunde blifva antaget. Vid tillfället af oroligheterna i Baltimore, den sista Augusti, hvilka sedermera räckte i 4 dagar, var denna folkrättvisa orättvis ända till verklig dumhet. Upproret, yttrade dess anställare, borde straffa de skälmar, hvilka så ovärdigt begagnat sig af den fattiges lättrogenhet i afseende på Banken i Maryland. Det är verkligen i Baltimore offentligen intygadt, att detta penningeverks bankrutt var bedräglig, att denna Bank, dagen förrän den inställde sina betalningar, för att i sina kassakistor indraga dagakarlens sparpenning, erbjöd höga intressen för de insättningar, stora eller små, som uti densamma gjordes. Men det är offentligen intygadt, att denna Banks bedrägliga åtgärder böra tillskrifvas en viss Evan Poultney, som ensam var disponent af Banken.

I stället för att på honom hämnas arbetarenas ruin, hans hustrus och hans barns plundring, skyndade upprorsmännen att begära räkenskap — af hvem? af de embetsmän, hvilka blifvit utnämda af tribunalet till handläggning af en ärlig cession. Det var icke förrän på tredje dagen, som hemgång gjordes hos Poultney sjelf. Men han, i stället för att förlora fattningen, klagade, suckande, att han vore en stor syndare, att han varit mycket brottslig emot sin nästa. Han slog sig för bröstet, såsom ett tecken till sin ånger, och, med tonen af en puritan, anklagade han sig sjelf vida häftigare än orostiftarena sjelfva. Dessa liksom voro förvånade öfver så mycken samvetsgrannhet; framställde, liksom Orgon, sina ursägter till Tartuffe, rengjorde med omsorg ingången till hans hus, jemte marmor-trapporne, hvilka de smutsat, och skyndade nu att nedrifva Märens hus, med hämtad anledning deraf, att ett svagt, frivilligt samladt militär-detachement hade i lagenligt försvar gifvit eld på dem, sedan det först en längre tid stått orörligt under ett regn af stenar.

Dessa oordningar äro förfärande genom deras karakter af allmänhet; de äro det derföre, att de vid hvarje tillfälle röja sig; de äro det desto mera, ju mindre deras betydenhet är insedd. Ett af demokratiens fel ligger deri, att den allt för mycket glömmer det förflutna, och för litet ser in i framtiden. En sådan orolighet, som uti Frankrike skulle gifva alla affärer dödsstöten, hindrar här ingen att gå på börsen, att spekulera, att sätta sina penningar i rörelse och derpå förtjena betydligt. Man tar hvarandra i hand, man efterfrågar och förtäljer nyheter. Der har man hängt en svart, der har man nedskjutit några hvita; i Filadelfia blefvo 4 hus nedrifna; i Buffalo, i Utika, slog man ihjäl flere personer med käppar. Emellertid aftalar man lugnt kaffe-priserna; man omnämner stigandet och fallandet af spanmålen; man invecklar sig för det återstående af dagen i kalkyler. Lagens välde är nu mera till ända. Det så kallade Expediency, det vill säga, förhållandernas öfvergående makt, är nu mera den auktoritet, som förer spiran. Farväl! grundsatser af rättvisa; stora, heliga grundsatser af 1776 och 1787! Lefve ögonblickets välde, tolkadt och föreställdt af, jag vet icke hvem! till framgång för, jag vet icke hvilken liten politisk eller handels-intrig! — —


(Forts. e. a. g.)

TIDNINGS-ÖFVERSIGT.

Den i Strengnäs utkommande Tidningen Samlaren innehåller, uti dess första nummer för innevarande år, en artikel med öfverskrift om Tron på Auktoriteter, utur hvilken vi anse oss göra våra läsare ett nöje att meddela följande utdrag:

"Det ligger i menniskonaturen ett begär att gerna vilja mästra och klandra allt, och vår Herres egen skapelse är understundom, med all sin fullkomlighet, ej derifrån frikallad. Klandret är således ett osvikligt medel att vinna Auktoritetet, emedan det slår an på massan och dess tycken. Och dessutom tror man så lätt, att den, som med en säker och bestämd ton framför detta klander, äfven säkert och väl förstår hvad han klandrar. Det faller till och med ganska få in att undersöka, från hvilken detta klander kommer? Hvarifrån hemtar klandraren alla sina mångsidiga kunskaper, sin outtömliga visdom, sin förmåga att intränga i Statsmachinens hemligaste vinklar, och den stora konsten att alltjemt hafva tillreds ett så kalladt medel till förbättrande af dess brister? Det skulle likväl ej skada att anställa en sådan undersökning. Om man dervid upptäckte några unga män, belåtne med sina skolstudier, men med frisk vilja, ifrigt sysselsatte att ur utländska Tidningsblad samla sina visdomsskatter "att skumma dräggen af tidehvarfvet", för att sedan uppstufva den så smakligt som möjligt åt sina Svenska läsare; om man ville inse omöjligheten för en sådan person att, under det eviga Tidningsbläddrandet, förvärfva grundligare kunskaper och insigter angående Statens vigtigare angelägenheter, om hvilka han likväl dagligen meddelar sina Orakelspråk; om man såge hans skadeglädje, hvarje gång han lyckas till underhållande af sin popularitet uppsnappa om än en aldrig så obetydlig anledning till anmärkning emot Styrelsen, och allt hvad dermed äger sammanhang; om man med ett ord förmådde intränga genom det granna brokiga skalet, som omger denna visdoms-skatt, — då skulle man med förvåning oftast upptäcka en maskstungen kärna. — Och likväl är det en sådan Auktoritet, på hvilken en ganska betydlig del af den närvarande generationen blindt tror! ej besinnande, att denna det ädla fria menniskoförståndets servila undergifvenhet för dagens, om än efemera, despoter, är ovärdigt och förnedrande för hvarje förnuftig varelse ännu mera för dem, som bära ordet sjelfständighet beständigt på tungan. Många finnas, som alldeles icke vilja medgifva, att de följa andra grundsatser, än sina egna, och bli allvarsamt onda, om man söker öfvertyga dem om motsatsen. Men om man gör sig den mödan att närmare följa gången af sådana dupers räsonemanger i särskildta ämnen, skall man deruti finna det tydligaste Tidnings-echo, som, ehuru med svagare ljud, troget upprepar hvad det från de så kallade liberala Dagbladen upphemtat. — Och hvilka frukter har då tron på dessa Tidnings-Auktoriteter framalstrat eller skall den väl framalstra? — Fruktansvärdt är, att den långt ifrån att motsvara de förhoppningar, de troende dervid fästa, skall medföra ganska menliga följder; ty det är helt naturligt, att då Publicisterne dagligen år efter annat arbeta på att undergräfva Folkets kärlek och förtroende till sin Styrelse, sina Lagar och Institutioner och allt, hvad som hittills fästat dess hjerta vid Fäderneslandet, skall derigenom slutligen väckas en missbelåtenhet, som långsamt, men förderfligt, tärer på grundvalen för Folkets sällhet."



ERINRAN.

(Insändt.)

Uti en i Dagligt Allehanda införd Recension af Hr Komminister Saléns Predikningar förekommer, ibland annat, följande tirad:

"Detta allt" (nemligen, att man i Christendomens framställning stundom lagt mera vigt på Tron än på Kärleken) "gäller, ehuru naturligtvis i vida ringare grad äfven den skola af Christeliga lärare, hvilka, till det heliga ordets sanna båtnad, hos oss utträngt den Lehnbergska med sin andefattiga lefnadsvishet och sina löst påhäftade trossatser, den der — ehuru detta mera förbisågs — sannerligen var lika svag i Kärleken som i Trona."

Enär nu hvad, som gäller om skolan, väl äfven måste gälla om mästaren, så kan läsaren häraf förnimma, med hvilket föga hedrande betyg en recensent i förbigående affärdar den store andelige Talaren, den af Nils von Rosenstein och Lindblom med vältalighetens loford upphöjda, af Wallin med rörande värma besjungna, af allt hvad i Sverige ädlast och ypperst fanns med tjusning hörda och beundrade Lehnberg. Så ovaraktig är då snillets ära! Så snart förvissnar då den krans, som äfven ett upplyst tidehvarfs bifall skänker! Och när detta kunnat hända Lehnberg, icke just så många år efter hans död, hvad skall ej, efter lika många års förlopp, kunna hända den af Allehanda nu prisade Hr Salén? Hvilka förringande epiteter skall måhända en annorledes tänkande Recensent då gifva åt hans nu berömda arbeten? Det sätt, hvarpå Lehnberg af Allehanda-gransknren behandlas, är verkligen icke uppmuntrande för unga, talangfulla författare, som eflersträfva minnets odödlighet.

Men må de trösta sig. Ännu har aldrig det obefogade klandret förmått rycka ett enda blad ur en rättvist förvärfvad lager. För någon tid må den ensidiga smaken, det partiska nitet myndigt förkunna sina fåviska domar; deras tid är dock kort, likasom allt hvad som ej hvilar på sanning och rättvisa. Homerus läses, beundras, i trots af alla Zoiler: Lehnberg skall ännu af våra sena efterkommande läsas, älskas, beundras, i trots af — Dagligt Allehanda.

Aletophilus.


Noterad VexelKurs på Stockholms Börs, Fredagen den 22 Januari 1836.

Uti Svenska Bankosedlar.
London 12 R:dr 2 sk. 75, d. d. 12 R:dr 90 d. d. 60 d. sigt.
Hamburg 128 sk. 3 d. sigt. 30 37, 60, 64, 67 d.d., 127 1/2 sk., 45, 90 d. d., 127 1/4 sk., 127 sk. 90 d. d.
Altona 127 sk. 86 d. d.
Lübeck, att bet. i Hamb. 127 sk. 45 d. d.
Amsterdam 119 1/2 sk. 48 d. d., 118 2/3 sk. 40 d. d. 118 1/2 sk. 66 d. d.
Paris 22 3/4 sk. 90 d. d.
Cherbourg att bet. i Paris 22 5/12 sk. 90 d. d.
Berlin, Preuss. Kur. 88 sk. à Vista,
Köpenhamn 64 1/2 sk. 8 d. d.
Medel-Kurs.
Pund St. 12 R:dr 1 sk. 11 r:st.
H. Banko 127 sk. 10 r:st.
Holl. Kur. 118 sk. 6 r:st.

= Arméns Ackords-Amorteringsfonds Obligationer 100 proc. af nominalvärdet eller pari jemte godtgörande af upplupen ränta.


Härvarande Kejserliga Ryska Missionen får, på sitt Hofs befallning, meddela följande af Kejserl. Ryska General-Konsulatet i Sverige utfärdade Kungörelse:

Kejserliga Regeringen har anledning att förmoda, det personer, som ännu, i trotts af sitt lands lagar, befatta sig med handel af Afrikanska Negrer, hafva för afsigt att antaga Rysk Flagg, för att skydda sina brottsliga företag mot förföljelse af de magter, hvilka sinsemellan öfverenskommit om ömsesidig visitations- och uppbringnings-rätt, i händelse af öfverträdelse af de mot negerhandeln stadgade lagarne. I följd af dessa anledningar har Kejserliga General-Konsulatet fått befallning, att gifva Skeppsredare och Kaptener tillkänna: att ingen äger rätt att antaga Rysk Handelsflagg, utan att han, i detta afseende, undfått uttryckligt tillstånd af Kejserliga Regeringen; att denna tillåtelse bör vara ådagalagd medelst ett patent i vederbörlig och gällande form, och att den endast lemnas på sådana vilkor, som af Rikets lagar äro fastställde, samt, slutligen, att hvarje öfverträdelse af detta stadgande, och ett otillåtligt begagnande af Ryska Flaggan, skall anses såsom förbrytelse, och blottställa den, som dertill gör sig förvunnen, för följderna af sitt olagliga förfarande; att, i synnerhet, ett Fartyg med Negerslafvar, som seglar under Rysk Flagg och uppbringas af någon kryssare, uti intet fall får, under åberopande af den Flagga det förer, begära beskydd af Kejserl. Regeringen, och sålunda undandraga sig det rättvisa straff detsamma förtjenat. Stockholm den 3/15 Jan. 1836.


Enligt hos Kongl. Kommerse-Kollegium gjord officiel anmälan har Regeringen i de förenade provinsernes af Plata-Floden Republik under den 25 sistledne Augusti förordnat, att de till Republikens hamnar ankommande Skeppare, må äga rättighet att inom 24 arbetstimmar, från det manifestet af dem aflelmnas, ändra eller tillägga hvad å samma handling möjligen kan vara uteglömt eller orätt upptaget, dock ej till högre sammanräknadt värde än 400 Piaster Silfver; hvilket Kongl. Kollegium härigenom velat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 14 Jan. 1836.


Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium, gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Frälse-Inspektoren Joh. Sandström anhållit om Patent å en af honom uppfunnen Linbråknings- och Skäktnings-maschin, hvarå han till Kongl. Kollegium inlemnat ritning med beskrifning[1] och hvars fördelar uppgifvits vara följande:

a) Att den kan sättas i förening med vandringshjulet å ett vanligt Tröskverk och då drifvas med ett, högst två par Oxar; b) att till maschinens skötande då den är i full gång, erfordras 20, till större delen halfvuxna personer, hvilka å densamma rengöra lika mycket Lin som 60 personer på vanliga sättet med handkraft, men att arhetarnes antal kan ytterligare inskränkas samt äfven ökas, om maschinen inrättas för färre eller flere Klubbor och Svingor; c) att maschinen jemväl kan drifvas med vatten, i hvilket fall dock särskildt Hus för densamma måste byggas; d) att Linet kan å maschinen rengöras, sedan det efter rötningen blifvit väl vädertorkadt, ehuru skäfvorna dock lättare frånskiljas, om det förut undergått torkning i Badstuga; och e) att kostnaden för denna maschin, oberäknadt värdet af trävirket, uppgår till 50 R:dr Banko.

Och har Kongl. Kollegium, med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 Dec. 1834, härigenom velat tillägga Frälse-Inspektoren Joh. Sandström Patent under (Tio) 10 års tid å förberörde af honom uppfunna maschin, för bråkning och skäktning af Lin, sådan den uti ofvan omförmälde ritning och förklaring finnes beskrifven; så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket utöfva ifrågavarande uppfinningar samt begagnandet deraf på andra öfverlåta.

Dock är härvid att iakttaga:

1:o Att Innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjordt, genom införande deraf, till hela dess innehåll, Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Stats-Tidning eller Post- och Inrikes Tidningar;

2:o Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka, att den uppfinning, hvarå detta Patent lyder, varit här i Riket känd och begagnad, innan Patent-Innehafvaren sin Patent-ansökning till Kongl. Kollegium ingaf, eller ock att Patent-Innehafvaren, till vinnande af längre tid för patentets begagnande än vederbordt, oriktigt uppgifvit egenskapen af uppfinningen, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget att, inom sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla. Åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämde tid, äger vidare talan derå ej rum.

3:o) Att Patent-Innehafvaren bör, vid påföljd af Patenträttens förlust, såväl inom Tvenne (2:ne) är härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den uppfinning, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en (1) gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium ådagalägga att uppfinningarna fortfarande begagnas.

I öfrigt äger Patent-Innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande uppfinning, tillgodonjuta de förmåner och rättigheter, hvilka Fabriksidkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse, hvad de rörande Manufakturerna gällande Författningar innehålla.

Skulle Sökandens Patent-rätt, genom arf eller hvad laglig afhandling som helst, till någon annan inom Sverige bosatt, välfrejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patent-Förordningen af den 13 December 1834 äro enliga, sedan likväl den nya Innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.

Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att den nu Patenterade uppfinningen är ny och här i Riket obegagnad, eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 18 Januari 1836.

C. D. Skogman.
A. P. von Sydow.
E. W. Brandel.
O. E. Bergius.
I. N. Borelius.

Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 8 Oktober 1828 samt Kongl. StatsKontorets derpå grundade Cirkulär den 26 i samma månad, att de depositioner, som i Landt-Ränterierne stått i fulla tio år och derutöfver skola till återlyftning uppsägas så, och enär enligt Brunflo Härads-Rätts Utslag den 15 Oktober 1825, Postillionen Odén den 7 November 1825, i Jemtlands Landt-Ränteri deponerat Tre Riksdaler 16 skillingar Banko bötesmedel, varda vederbörande härmedelst antydde, att inom natt och år från nedanskrifne dag sig hos Konungens Befallningshafvande härstädes anmäla till medlens återlyftning, och dervid förete, ej mindre det utfärdade Dispositionsbeviset än ock med Dom eller Utslag styrka sin ägande rätt, till de nedsatte medlen och på grund deraf erhålla anordning å beloppet, som, i annor händelse kommer att till Kongl. Stats-Kontoret insändas, hvarest den, som af gällande orsaker öfverskridit den här utsatta tiden, kan sine anspråk till medlens återbekommande fullfölja. Östersund, i Lands-Kontoret den 28 Dec. 1835.

M. von Törne.
F. W. Jonsson.

Till och med Torsdagen den 28 dennes, emottages i Banko-Fullmäktiges Expedition, 3 trappor upp i Bankohuset, skriftliga anbud att kostnadsfritt, inom nästkom. Febr. månads utgång vid Tumba Bruk leverera 95 tunnor Råg samt 110 tunnor Korn-Malt; det minsta parti hvarå anbud antages är 10 tunnor. Uppgift af vigt och pris, bör jemte bifogadt prof å Spanmålen åtfölja de ingifvande anbuden. Stockholm den 14 Jan. 1836.


Å Trehundra Ris ordinärt Tryckpapper, som innevarande år komma att för Rikets Ständers Riksgälds-Kontors räkning upphandlas, emottagas, intill slutet af nästkommande Februari månad, förseglade anbud hos Kommissariatet i nämnde Kontor; börande detta papper, kostnadsfritt för Riksgälds-Kontoret derstädes levereras inom de tider, som uti skeende reqvisitioner varda bestämde, och erhålles betalningen för detsamma efter behörigen fullgjord leverans. Stockholm af Rikets Ständers Riksgälds-Kontor d. 7 Jan. 1836.


Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Att Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt, genom

  1. Denna ritning och beskrifning förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.