| 542 | Om Werldenes Wäsende/ | Fåfängelighet och Föracht. | 543 |
2. Hwar giör nu efter sitt behagh/
Och achtar eij Gudh/ eij menniskio lagh;
Then mening är man mäst vthi/
At all ting skola nu wara frij.
För egen nytto sällan man
Gemena bästa sköta kan.
3. Man är nu mäst bekymrad om
Prål/ wällust/ ståt och rikedom;
Then frome är fast litet wörd/
Then rike warder ährad och hörd;
Godz/ wänner/ gunst/ så är nu sätt;
Ho sådant haar/ han haar ock rätt.
4. Godh saak alzintet gälla får;
Dygd/ ährlighet/ konst vthestår;
Sanningen ingen lida må;
Rättwisan måst tilbaka ståå;
Wil någor gifwa ett troget rådh/
Man giör eij annat än leer ther åth.
5. Then hålls för wijs och lärder man/
Som kappan sin wäl wända kan:
En lissmare stort loford bär/
Then sanning säger/ är ingom kär;
Ty går thet nu så illa til
I werlden/ höre hwart man wil.
6. Ty lär då troo på JEsum Christ/
Och kärlek öfwa vtan list:
Thet sant är tala: gif rätt doom/
Och war af allo hierta from.
Ty slikom skal thet sidst gåå wäl.
Gudh hielpe oss til lijf och siäl!
