Motioner l. Första kammaren, Nr 17. 5 Nr. 17 Av herr Holstenson m. fl., om skyldighet att inmontera vedeldningspannor i landstings- och kommunala byggnader, som upp/öms med bidrag av statsmedel. Stödd av statsmakterna har propagandan för utökad användning av inhemskt vedbränsle givit goda resultat. Mest betydelsefulla synas de vinster vara. som inneburit insättandet av specialbyggda vedeldningspannor, då först i dessa vedens goda egenskaper som bränsle kunna komma till full rätt. Särskilt i skogsbygderna har ett stort antal dylika pannor nu varit i drift under hela förra bränslesäsongen, och resultaten ha så gott som överallt infriat de förhoppningar, som knutits till omläggningarna. Flera svenska fabriker tillverka numera vedeldningspannor, vilka enligt vad byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning på omfattande praktiska erfarenheter grundade uttalanden ge vid handen, fylla högt ställda krav på teknisk ändamålsenlighet. De ekonomiska möjligheterna framgå bäst av byggnadsstyrelsens anvisningar nr l/ 1934, enligt vilka de specialbyggda vedeldningspannorna utnyttja vedbränslet så att cza 5,9 lm* "pannved" svarar mot 1 ton god välsorterad koks. Ett så lågt kokspris som 30 kronor pr ton fritt konsument svarar alltså mot ett pannvedspris på över 5 kronor pr lm3. I de flesta orter är kokspriset högre och följaktligen utgångsläget än gynnsammare. Skötseln av en vedeldningspanna kan icke betecknas som besvärligare än vården av en motsvarande kokspanna. Samtliga typer av vedeldningspannor gå dessutom enligt tillverkarnas uppgifter lätt att ändra för kokseldning, om så av någon särskild anledning skulle erfordras. Trots detta har i vissa fall vid landstings- och kommunala byggnader, till vilka staten lämnat bidrag på olika sätt, vanliga kokspannor inmonterats. T. o. m. i byggen, kraftigt stödda av medel från anslag till arbetslöshetens bekämpande har så skett, varigenom de framtida arbetstillfällena för skogsfolket försvunne, som en vedeldningspanna skulle ha skapat. I på senaste tid uppförda statliga anläggningar inmonteras specialbyggda vedpannor i sådana trakter, där skogstillgången och behovet av förbättrad småvirkesavsättning gör vedeldningen ekonomiskt överlägsen. Det vore konsekvent om samma princip tillämpades i avseende på delvis statsunderstödda byggen. Vedeldningspropagandan kunde då ännu kraftigare och mera målmedvetet inriktas på de rent privata anläggningarna. Fastställandet av vilka delar av landet, som skulle anses som "skogrika", torde kunna göras helt schematiskt av Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande myndigheter. Med stöd av vad ovan anförts få vi sålunda hemställa,
