Sida:RD 1935 23.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

18 - Motioner 'i Första kammaren, Nr 21. skiljande av mötande motorfordon och till gagn även för andra trafikanter. Målade ränder äro otillräckligt skydd. Dylika extra anläggningar bekostas av bilskattemedlen. Försäkringslagstiftningen. Denna lagstiftning, i vad den avser bilägarnas skyldighet att trafikförsäkra sin bil, kompletteras med en bestämmelse, att - liksom bilföraren på grund av försäkringen befrias även vid ovarsamhet från ansvar för skador, tillfogade annan - jämväl fotgängaren eller annan trafikant genom tvångsförsäkringen tillerkännas rätt till ersättning för skador och lidanden, som tillfogats honom, även om någon enahanda ovarsamhet kan läggas honom till last. Man bör förstå, att från ingendera sidan föreligger här uppsåt att skada annan och ännu mindre uppsåt att skada sig själv. Bilisten kan bedåras av fartens tjusning samt lagarnas och myndigheternas tolerans. Han uppfostras därigenom till större eller mindre hänsynslöshet. Honom såsom förare av det fordon, som infört faran på. vägarna, måste därför åläggas större varsamhet. Fotgängaren, den svagare parten i alla avseenden, kommer i regel att iakttaga normal försiktighet. Ouppmärksamhet trots denna inre uppfordran är förlåtlig och mänskligt sett oundviklig. Det måste därför vara en skyldighet för samhället eller de försäkringsbolag, på vilka det avbördat denna skyldighet, att svara för skadeståndet. Om härav föranledes ökning av försäkringspremierna, kan det icke hjälpas. Det livsfarliga fordonet får betala premierna. Icke är det väl rimligt att, för åstadkommande av billiga premier för bilägarna, ett äventyrande av människors välfärd kall opåtalt få upprätthållas utan ens skadestånd. För övrigt, lagen om trafikförsäkring av bilarna innefattar en betydande procent till försäkringsbolagen. Skillnaden mellan deras inkomster och utgifter av en dylik försäkring bör bringas till allmän kännedom. Likaså bör allmänheten beredas tillfälle att bilda sig någon uppfattning, i vad mån premiesättningarna till äventyrs överstiga, vad som anses skäligt. Försäkringsinspektionens inställning till dylika frågor bör ock klargöras. Frågan kan vara, om icke här föreligger ett område för så kallad socialisering genom att göra staten till en opartisk försäkringsanstalt för trafikförsäkring av motorfordon. Men även statsinstitutioner, det måste sägas, bli ej alltid guds bästa barn. Spårvagnar äro ej underkastade trafikförsäkring. Men även de över köra männikor, när det faller sig. Även hit har biljuridiken sträckt sitt maskinella system. Om en överkörd anses genom en slumpvotering i en domstol gjort sig skyldig till någon av nämnda juridiks odefinierade oförsiktigheter, så får han böta. Men dessutom döms han. om han påyrkat ersättning för förluster och lidanden, obehörig till sådan gottgörelse, l Stockholm, där spårvägsbolaget förfogar över fonder och kanske ett mera