Motioner i Första kammaren, Nr 21. 27 djupliggande orsaker. Stormakters privilegier och privatintressen sväva nämligen ännu mäktigt tillbakahållande över denna världsdelens barndom i fredsrörelsen. Längre kommer man därför icke heller varken i höjderna eller på djupen. Samhällets trafikkultur. På alldeles samma sätt förhåller det sig analogivis med ofreden i vår tid på vägarna. Samhället vårdslösar roten till densamma men söker ändå att ordna grenarna, vilket som bekant är omöjligt. Detta ordnande skall ske genom "trafikkultur". Men samhället vill som sagt för ingen del börja med sig självt. Det är icke brukligt. Stora och höga makters privilegier och intressen sväva nämligen över vattnet. Man övervältrar uppgiften på individerna och därmed är programmet klart. Denna trafikkultur skall bibringas dem genom undervisning iskolorna, råd och rättesnören för de vuxna och slutligen åtal om icke annat hjälper. Det senare har man uppenbarligen på känn såsom till sist ofrånkomligt. Huvudsaken i en dylik trafikkultur kommer således att utmynna i bestrafiningar, vilket som bekant är motsatsen till kultur. För övrigt hänvisas till förordets och övriga kapitels begrundande i ämnet. Det skall emellertid visst icke bestridas, att individuell trafikkultur utgör en viktig del i bemödandet. Rättsordningen måste väl dock först genom rättrådiga lagar bygga upp grundvalar och stödjepunkter, till vilka individen kan hålla sig. Eljest blir den individuella trafikkulturen företrädesvis luft eller, vad som är ännu värre, maskinkultur. Motorfordonens ägares och deras chaufförers trafikkultur. Sedan förenämnda förutsättning uppfyllts, gäller det programmets utfyllning med trafikkultur, främst för motorfordonens ägare och deras chauäörer. Dessa ha det huvudsakliga ansvaret såsom ägare och förare av de fordon, som skapat farorna. Ett villkor är nykterhet vid ratten, en förutsättning som alltmer kräves och kontrolleras. Ett andra villkor är, att samtal ej får under farten äga rum med passagerare, vartill även de senare måste uppfostras. Hit hör särskilt gentlemannachaufförernas flört med sina damer. Den viktigaste fostran saknas däremot ännu. Nämligen frigörelse från villfarelsen om motorismens suveränitet över vägarna samt fartens självändamål och tjusning med vad i övrigt därtill hör. Självansvaret, hänsynen till andra trafikanter måste träda i stället. Denna senare vägledning bör givetvis sammanföras med rätten att förvärva motorfordon samt ägarens fostran att ej av oförstånd missbruka den. Detta skall lagen och genom lagens stöd allmän opinion lära dem. Likaså är utbildningen till chaufiörsyrket av grundläggande vikt. Den består nu mest i maskinell kunskap jämte inlärande av de nuvarande
