32 Motioner i Första kammaren, Nr 21. vägen för honom, och då måste det väl antingen vara fotgängarens fel eller också bara en "ren o1yckshändelse". I verkligheten hava emellertid herr B. och herr C. icke blott i detta utan även i samtliga de lyckligt avlupna nittionio fallen förbrutit sig mot såväl motorfordonsförordningena föreskrift, att vid framförande av bil hastigheten städse skall anpassas efter som vid varje tillfälle behörig hänsyn till trafiksäkerheten kräver och nödig försiktighet bjuder, som vägtrafikstadgans bestämmelse, att varje vägfarande skall uppträda hänsynsfullt mot andra vägfarande samt iakttaga all den omsorg och varsamhet som till förekommande av olycksfall betingas av omständigheterna. I samtliga etthundra fall borde sålunda herrar B. och C. rätteligen hava fått sina rundligt tillmätta böter. Ett annat exempel, ett ur verkligheten, egen upplevelse: Jag hemkommer en dag från en jaktutflykt på landet. Jag har stämt möte vid ett visst gathörn med min hustru och sjuåriga dotter till klockan 15. Framkommen till mötesplatsen exakt på utsatt tid ser jag ej till de mina, tror därför att de fått förhinder och går över gatan till en spårvägsrefuge. I begrepp att bestiga spårvagnen får jag nu från andra sidan gatan höra ett par ivriga rop: "Far, far", vänder mig om och varseblir då hustru och barn, som anlänt något försenade; flickan har fått syn på mig samt är otålig och ivrig att få komma över till sin pappa. Hon springer några steg från modern och tager ett steg eller två ut på körbanan. Då komma från höger och vänster med persontågsfart fem, sex, sju, åtta bilar. Barnet i sin iver märker dem naturligtvis blott ofullständigt. Modern, skräckslagen av barnets fara, förmår ej taga ett steg eller frambringa ett ljud. Själv kan jag ej göra annat än att tillropa barnet att stå stilla. Vad göra nu herrar bilister? Har någon av dem ens den ringaste tanke på att minska farten eller kanske till och med stanna för att släppa fram barnet eller, vad som kanske vore bättre, bereda barnet ett tryggt återtågi ingalunda. Alla deras ansträngningar gå blott och bart ut på att köra förbi varandra eller köra om varandra, och ett par av bilarna snudda därunder nästan vid barnets kläder. Min förbittring över bilisternas beteende känner inga gränser. - l själva verket foro alla dessa bilister överdådigt fram och minst två av dem, en från vardera hållet, hade uppenbart varit kyldiga att stanna. eller i det närmaste stanna, sina bilar. Kom ej med invändningen. att det var moderns fel, som icke behöll barnet vid sin hand. När barnet. med eller utan fog, en gång var ute på körbanan, så återstod för bilisterna blott ett, nämligen att förebygga varje fara för påkörning. Men ingen av dem gjorde någon :insats härtill och hela sällskapet borde rätteligen hava fatt sona sin framfart med dryga böter. De valda exemplen återge de alldagligaste händelser. sådana som med obetydlig variation dagligen utspelas i hundratals fall på våra stadsgator och ej sällan även på landsvltgarna. Skall det vara någon mening med kravet på tratlkkultur och någon ut
