ll Motioner i Första kammaren, Nr 22. för sig, att Norge ville elektrifiera. Landet ville komma i hastigare förbindelse med utlandet. Men på samma gång stod det klart för styrelsen, att de norska statsbanemyndigheterna icke hade någon tanke på Svinesundslinjen. Det senare skulle framgå därav att "det vore allmänt känt, att till norska regeringen ingivits ansökan om koncession att elektrifiera linjen oslo-Korn- sjö". Elektrifiering hade dock beviljats, tillade talaren, endast för elektrifiering av lokaltrafik söder om Oslo till stationen Ski. Koncessionsansökningen hade ingivits för att kunna bibehålla den utländska trafiken. Järnvägen kom icke att utnyttja en bifallen koncessionsansökan, förrän det avgjorts att järnvägen får behålla utlandstrafiken. Det är därför ingen risk, sade herr Mellén, för regeringen att bifalla koncessionen. En så beskaffad ansökan bör väl ej kunna bifallas. Den är ju byggd på ett förbehåll om monopol på. den utländska trafiken. I varje fall måste väl riksdagen och även Norge förut höras, innan dylika framställningar i strid mot bohusbanans tillämnade rationella uppgift och svensk-norska mellanriksbanekommissionens enhälliga inställning bifalles av Sverige. Detsamma gäller väl också Bergslagsbanan ifall det visar sig att bakom dess framställning ligger ett liknande förbehåll. Vad som hittills stjälpt den nordiska kontinentalbanans fulländning synes främst vara betänkligheterna från staden Halden (f. d. Fredrikshald). Om stadens aktieinnehav i DaIslandsbanan har kommissionen haft ett särskilt yttrande. Kommissionen har också undersökt frågan om ersättning till de båda Bergslags- och DaIslandsbanorna för inkomstminskning. Uti de av svenska regeringen den 27 juni 1929 givna föreskrifter angående godssamtrafik finnas i § 11 föreskrifter om rätt till ersättning i följd av ändrad transportväg. Beträffande staden Haldens huvudsakliga erinringar må, det tillåtas mig berätta, att i Sverige blomstra industri- och handelssamhällen utan belägenhet invid någon av våra två kontinentalbanor. Det finns å andra sidan dylika samhällen vid dessa banor, som ha det dåligt ställt. Halden har ju sin hamn med närliggande utfart till världshaven. På DaIslandsbanan, som dock kommer att bestå, får den fortfarande tillförsel av svenskt trävirke och exportmöjligheter till olika delar av Sverige. Genom en anknytning av de båda statsbanorna över Svinesund med slutpunkt i Norge vid Bergs station, 6 km ifrån Halden, får denna stad ju en ny utfartsväg med lätt ordnad samtrafik till Sydsverige. Danmark och Europa. Vad kan man väl mera begära? För övrigt, vad betyder 6 km i vår tid? Städer finnas, som ha icke blott uthamnar utan ock utstationer. Bergs station ligger praktiskt taget inom Halden och blir kanske förr eller senare även formellt inkorporerad med densamma. Norska stämningar. . Från talesmän för bergslags- och daIslandsbanornas särintressen brukar företrädesvis betonas, att på. norsk sida. finnes inget intresse för Svinesundslinjen. I den svensk-norska mellanriksbanekommissionens betänkande år 1923 voro
