Ålotioner o' Första kammaren, Nr li. 1' de båda rikenas representanter ense om, att Svineeundslinjen hade principiellt företräde. Och i sina slutliga förslag voro de ock ense om, att statsbanenätcn borde sammanknytns och att de svenska enskilda banornas tillfälliga förmedling av rikenns kontinentaltrafik på denna punkt borde upphöra. I april 1934 har den norska turisttrafikkommittén erinrat, att Svinesundsalternativet ånyo bör komma under övervägande. Sedan har med anledning av interpellatjonen i svenska riksdagen Oslo Handelstandsforening inbjudit interpellanten att i dess festsal den 25 oktober 1934 hålla ett föredrag om "Svine- sunds trafikfrågor. \-'ärldsförbindelser och landskommunikationer". De överenskomna underrubrikerna visa ock, varåt man syftade. Redan vid mötets öppnande uttalade föreningens vice ordförande SmittHousken att genom norska trafikkommitténs hemställan och interpellationen i svenska riksdagen "var Svinesundsprojektet blitt höjst aktuelt". Trots föredragets inställning för den svenska linjen av år 1923 mottogs det med mera, allmänna, starka, upprepade bifallsyttringar. Efteråt följde en kort diskussion. En talesman för staden Haldens sårintressen erhöll åtskilliga livliga applåder. Det stora flertalet av de närvarande ställde sig vid tillfället passiva inför denna opinionsyttring. I övrigt yttrade sig allenast tre representanter för det norska vägväsendet. Det framgick, att man trott, att då Sverige började bygga landsvägen Hällevadsholm-Vassbotten, var det meningen, att denna skulle bli den stora mellanriksvägen. Sedan hade Sverige utan att fråga Norge ändrat sig, sades det, genom anläggningen av den ännu förnämligare autostradan genom hela Bohuslän, som nu nått Svinesund. Man ville dock respektera det senare linjevalet helst fortsättningen blev billigare för Norge. En sammanbindnin.-g med bro måste nog förr eller senare komma till stånd. Två mellanriksvägar kunde båda bli till nytta. Dock framhölls tillika att Norge hade många andra viktiga men ofullbordade vägbyggnader, som alla måste till turordningen bedömas i ett sammanhang. Närvarande målsmän för norska statens järnvägar yttrade sig icke, vilket ju kan vara förklarligt. Tillstädesvarande medlemmar i norska trafikkommittén iakttogo också tystnad. De hade ju redan uttalat sig. Den uttalade förmodan att Sverige bytt om linjeval i landsvägsfrågan lärer bero på ett missförstånd. Oslopressens kommentar över mötet blev också ganska. upplysande. Ingen tidning tog avstånd från Svinesundsprojektet. Soeialdemokratiens organ, Arbeiderbladet, underströk med tydligt ogillande upplysningen, att de svenska enskilda järnvägarna, innan koncession begärdes, förhandlat med norska statens järnvägsfunktionärer med förbigående av svenska staten. Högerns organ Aftenposten började sitt referat sålunda: "Det brygget op til et av de store möter i Handelstanden i går. Svinesundsprojektet stod på, dagsordenen." Bland närvarande uppräknades av tidningen svenske ministern, "pro- jektets födte motstander Halden, representert ved flere border", framstående representanter för statsbanorna och vägdirektoratet, "en rekke av forgrunnsfigurerna i Oslos næringsliv" och medlemmar av turisttrafikkommittén.
