Sida:RD 1935 23.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kammaren, Nr 24. 7 ej heller några andra anordningar, som visat sig lika effektiva, får jag pd det kraftigaste tillstyrka, att fastställt 'vite fö-r underlåtelse i detta hänseende mdtte utdómal, samt att bolagsledningen vid ett betydligt förhöjt 'vite åläggas att ofärdrójligen vidtaga de föreskrivna anordningarne" Något närmare meddelande angående vidare atgärder i ärendet erhöll jag icke förr än i juli 1927, da jag av lantbruksingeniören Torsten Jonzon erhöll meddelande om, att han jämte fiskerikonsulenten Klas Ahlmér i Kalmar läns södra hushällningssällskaps område erhållit länsstyrelsens förordnande att verkställa avsyning av de vidtagna reningsanordningarne vid sulfitfabriken i Mariannelund. I anledning av detta meddelande inställde jag mig på förordnande av Kungl. Lantbruksstyrelsen vid tillfället för avsyningen den 30 juli 1927. Av synemännens berättelse framgår tydligt, att de av bolaget utförda anordningarne för avfallsvattnets rening icke kunde anses tillfredsställande. I skrivelse av den 12 aug. 1927 till Länsstyrelsen i Kalmar anförde jag i anledning av min närvaro vid avsyningen bl. a., att vattnet nedanför fabriken vore starkt fiberhaltigt, vilket ej vore förvånande, dä ingen särskild anordning för kvarhallande av O-massan var i verksamhet. "Vidare heter det idenna min skrivelse: 'Å de flesta föremål i å,n nedanför fabriken iakttogs även nu den för en stark organisk förorening karakteristiska svampvegetationen rikligt inmängd av fiber. Detta är icke heller förvånansvärt, då dammen fortfarande icke är tillruïrmelseeis tät och dessutom bottenavloppet vid mitt besök var öppet, så att lotten rann direkt ut i ån.' 'Min skrivelse avslutas med en hemställan att Länsstyrelsen mätte vidtaga effektiva atgärder för att de anordningar för reningen av avloppsvattnet från ifrågavarande fabriker, som enligt Kungl. Maj:ts beslut skulle varit färdigställda redan den 1 juli 1921, verkligen blev utförda.'" Den 20 oktober 1927 överlämnade Länsstyrelsen i Kalmar län, som då funnit att, enär de sanitära olägenheter, varom i målet vore fråga, huvudsakligast syntes härröra från den i Mariannelund belägna sulfitfabriken, ärendet närmast torde behandlas av Länsstyrelsen i Jönköpings län, detsamma till sistnämnda myndighet för prövning av de atgärder, som tilläventyrs ytterligare borde vidtagas till förhindrande av påtalade olägenheter. Vid den utredning som följde pa fiskeriinstruktör Gustafssons anmälan 1923, verkställde medicinalstyrelsen genom medlemmen av dess vetenskapliga råd professor Klas Sondén en undersökning och biträdde styrelsen det förslag till åtgärder, som ytterligare borde vidtagas till förhindrande av ifrågavarande förorening, som av Sondén framlades. Enligt detta förslag skulle, därest bolaget icke föredrogo att verkställa indunstning av luten, följande anordningar vidtagas: 1:o) lutdammens utgrävande till en vattenrymd ej understigande 16,000 kubikmeter; - 2:o) tätning av vallen vid dammarne at an med en till fast mark neddriven plankspånt; 3:o) utläggande från dammarne till an av en ränna eller rörledning, försedd med lucka eller ventil, varigenom avtappningen kunde regleras, samt anbringande av en empirisk skala, medelst vilken luckan eller ventilen kunde inställas för viss lutavtappning; 4:o) anbringande å lämpligt ställe i an av en skala, empiriskt angivande momentana vattenföringen i an; samt