.Motionrr i Första kammaren, N-r 24. 15 delser är vanligen skada i större eller mindre omfattning redan skedd, innan möjlighet finnes att jämlikt nu gällande lagbestämmelser på området vidtaga nägra åtgärder i saken. Även om så småningom vederbörande fabrik ålägges vidtaga effektiva. åtgärder till förhindrande av föroreningens fortsättande, och detta verkligen också utföres, är det dock ofta omöjligt att i framtiden få upp fisket till dess förutvarande omfattning. Härvid förtjänar framhållas, att ifrågavarande ärendens behandling ofta tager synnerligen lång tid i anspråk, nästan alltid flera år, varunder sålunda skadorna fortsätta och fisket fär lida. Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att den utvägen visserligen finnes för de fiskerättsägare, som åsamkats skada, att genom vanlig rättegång ut-kräva ersättning härför. Oftast äro dock fiskerättsägarna obenägna att inlåta sig på dylika processer, som ju också taga lång tid och lätt föranleda kostnader ävensom understundom represaher från fabriksledningens sida, till vilken de måhända, såsom ovan framhållits, stå i ett visst beroende. En annan punkt, som lantbruksstyrelsen särskilt vill framhålla, då det gäller vattenföroreningsfrågor, är anordnandet av reningsanläggningar. Såsom fabriker nu anläggas och utvidgas, ofta utan tanke på anordningar till förebyggande av vattenföroreningar, finnes det i många fall inga möjligheter att utan oproportionerligt stora kostnader sedermera anordna fullt effektiva reningsanläggningar. Framför allt gäller detta avsättningsbassänger för kvarhållande av cellulosaindustriens avfa-llsprodukter. Om det däremot, såsom dikningslagskommittén ifrågasatt, vid anläggning av sådant industriföretag, som kunde tänkas komma att medföra vattenförorening, förelåge skyldighet att redan från början vidtaga nödiga åtgärder häremot, skulle aldrig sådana fall som de nyssnämnda behöva inträda. Slutligen vill lantbruksstyrelsen såsom den kanske allvarligaste bristen i nuvarande förhållanden på området framhålla avsaknaden av kontroll över dels, huruvida verkligen de åtgärder vidtagas, som en ägare av fabrik eller annan sådan inrättning ålagts att vidtaga, dels huru vidtagna anordningar sedermera underhållas och skötas. Det händer nu tyvärr ej sällan, att industriföretag, som efter vederbörligen gjord anmälan till länsstyrelsen och erforderlig utredning ålagts att vidtaga närmare preciseradc åtgärder, ej efterkommer de givna bestämmelserna. För allmänheten, och i vissa fall även för en fiskeritjänsteman, kan det stundom vara svårt att få vetskap om, huruvida dylika givna bestämmelser verkligen åtlydas eller ej. Till belysande av ett dylikt fall tillåter sig lantbruksstyrelsen bifoga avskrift av en från fiskeriintendenten i södra distriktet till länsstyrelsen i Jönköping nyligen ingiven framställning i ett vattenföroreningsärende. Ännu svårare är det emellertid att utöva kontroll däröver, att en gång påbjudna och i enlighet därmed utförda reningsanordningar verkligen underhållas och skötas på sådant sätt, att den med desamma åsyftade verkan åstadkommes. Det är sålunda ej ovanligt, att vid besök vid fabriker med dylika anläggningar finna, antingen att desamma på grimd av bristande lmderhåll ej fungera eller att, om fråga är om avsättning av avfallsprodukter och avfallsvattnet i bassänger, dessa sistnämnda blivit fyllda och ej rensade, så att avloppsvattnet rinner förbi dem direkt ut i vattendraget, eller att de visserligen utförts men ej användas på grund av vissa fördelar med direkt utsläppande av avfallsvatten etc. Det är därför av synnerlig vikt, ej blott att bestämmelser meddelas om vid
