22 Motioner i Första kammaren, Nr 26. syn till, att respektive anläggningar placerades i de olika fruktodlingsdistrikten, ty då bleve transport- och fraktkostnader på råvaran betydligt billigare, följaktligen kunde priset sättas högre, och resultatet härav i sin tur bleve, att frukten blev mer tillvaratagen i stället för att som nu ruttna bort. Vidare torde prisfrågor kunna hänskjutas till en särskild av Kungl. Maj :t utsedd prisnämnd. Detta i synnerhet om icke överenskommelse kan träffas angående priset av färdigberett vin mellan Vin- och Spritcentralen å ena sidan såsom distributör och en vintillverkare å andra sidan såsom producent. Om den mindervärdiga äppelskörden mera än nu tages till vara för vinberedning kunde rabarber möjligen helt imdvaras såsom råvara för detta Mot användande av rabarber må anföras dels dess stora mängd oxalsyra, vilken möjligen kan anses hälsovådlig, dels att rabarber icke ifråga om aromatiska egenskaper kan mäta sig med äpplet eller vinbäret. En väsentligt ökad betydelse från nu ifrågavarande synpunkt skulle vintillverkningen erhålla, därest densamma mera systematiskt ställdes i fruktoch bärodlingens tjänst. De råvaror, som i så fall i första hand borde komma i fråga till användning vid tillverkningen, synas vara äpplen samt vinbär och skogsbär, särskilt blåbär. Vinbären användas redan nu i en i förhållande till skörden tämligen betydande omfattning. Då blåbären icke äro föremål för odling knyter sig det största intresset till en ökad användning av äpplen. Den svenska äppelodlingens avsättningsproblem synes framför allt bestå i svårigheten att finna avsättning för sådan frukt, som vid packningscentralerna utsorteras såsom sekunda. För konkurrensen med den utländska frukten år en noggrann gallring, sortering och förpackning erforderlig. Hur stor del, som härvid utsorteras, är olika för olika trakter, olika år, olika äppelsorter och olika odlare. Räknar man med en genomsnittssiffra av 20 % frånsorterad frukt, vilken siffra enligt erhållna uppgifter snarare torde vara för låg än för hög, inses lätt, vilken betydelse den utsorterade fruktens avsättning har för hela odlingens räntabilitet och för möjligheten av en framgångsrik konkurrens med importerad frukt. Den utsorterade frukten har huvudsakligen funnit användning som äppelmos. Det synes icke uteslutet, att alltjämt åtskilligt skulle kunna göras för en ökad sådan användning, därest intresset starkare inriktades på derma avsättningsform. Det är därjämte att hoppas, att den nyligen påbörjade tillverkningen av ren natursaft (Süssmost, "flytande frukt") skall få en omfattning, som öppnar avsättning för betydande myckenheter utsorterade äpplen. Åtgärder för främjande av en sådan utveckling te sig från skilda synpmikter såsom synnerligen välmotiverade. Slutligen ha under senare år avsevärda kvantiteter äpplen av nu ifrågavarande slag kommit till användning vid vintillverkningen. Ett övergivande av rabarbern - annat än som smaksättniiigsmedel - vid denna tillverkning skulle säkerligen medföra en väsentligt ökad förbrukning av äpplen för ifrågavarande ändamål, liksom sannolikt också ökad användning av
