Sida:RD 1935 23.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

3 Motioner i Första kammaren, Nr 27. stor utsträckning gjort det önskvärt eller nödigt att grunden genom anoräning med gemensam brandmur får en mindre belastning an den som uppst 1' Om två särskilda murar byggas invid varandra. (ienom den forstnamndananordningen undvikes vissa olägenheter och kostnader, som skulle vara foiknippade med det andra byggnadssättet. -, - Ett tillgodogörande av en fastighet kan på mångahanda satt medfora verkningar för omgivningen. Det bliver för rättssystemet en viktig "och nodvändig uppgift att å ena sidan av hänsyn till omgivningen begränsa den fastighetsägaren inom hans eget område tillkommande handlingsfriheten Oßh å andra sidan förplikta grannen eller grannhället att i-viss man tåla verkningar, härrörande av närbelägen fastighet. Den ovannämnda obligatoriska anordningen med gemensam brandmur innebär- en avvikelse i förhållande till fastighetsägarens genom vårt rättssystem el-|es givna maktstallning beträffande fastigheten och hans rättsliga situation gentemot omgivningen. Den står ock i motsättning till den särskilt meddelade fóreskriften att nybyggnad ej får företagas i strid mot tomtindelning. För vår gällande lagstiftnings del stadgas denna norm för stad i stadsplanelagen den 29 ma] 1931, 18 §¿ - Det kan synas anmärkningsvärt, att en reglering av grannars rattsforhållande sådan som den ifrågavarande funnit rum i en författning av allenast den dignitet att den antagits av stadsfullmäktige och fastställts av K. B. Det låter ock tänka sig 'att en part i en domstolssak ifrågasätter rättskraften eller giltigheten av denna reglering. Att här närmare utveckla, i vilka situationer en part skulle kunna tänkas känna sig manad att beträffande nämnda reglering i § 28 inför domstol framställa påstående om ogiltighet, torde icke vara påkallat. I åtskilliga rättsfall har högsta domstolen ansett domstol äga befogenhet att pröva lagligheten av bestämmelser, antagna av kommunal myndighet och fastställda av K. B.1 Men det är klart, att en domstol icke utan fullgoda skäl skall underkänna en dylik bestämmelse. Sådana skäl böra emellertid icke anses föreligga för ett underkännande av den i Göteborg gällande byggnadsordning av 1895 § 28 givna regleringen rörande gemensam brandmur. Under det lagstiftningsarbete, som föregick G. By. St., frainhöll den i oktober 1855 tillsatta kommitté, vilken bl. a. fått i uppdrag att avgiva yttrande angående städernas byggnads- och brandordningar, som sin åsikt att det icke vore lämpligt att fastställa en allmän, för alla städerna gemensam brand- och byggnadsordning och jämsides därmed en särskild författning för varje stad; de föreskrifter, vilka kunde göras gemensamma. voro nämligen enligt kommitténs övertygelse relativt få? Kommittén förordade det dittills iakttagna systemet enligt vilket samtliga för en stad behövliga och lämpliga föreskrifter inom det ifrågavarande rättsområdet sammanfördes i en speciallagstiftning för staden; härvid betonades emellertid också av kommittén att det finnes åtskilliga grundsatser, vilka borde vara gemensamma för alla de antydda speciallagstiftningarna och i dem närmare utvecklas. Till skärskådande upptager kommittén vidare t'rågan oni vilka förhållanden borde regleras i en speciell byggnadslagstiftiiing. och vilka som icke borde där behandlas. Kommittén förklarade sig acceptera lagkommittens utredning rörande gränslinjen mellan ekonomisk lagstiftning och civil lagstiftning och framhöll fräi denna utgångspunkt att bland de stadgandeii,

  • Ett rättsfall av särskilt intresse l t'öreviiriiiide siiiiiinaiiliiiiiig refereras i N. J. .-\- Afil. I

1897 s. 467. Rättsfall äro suinnianstttllda hos Suiulherg. Doinstolarna och grundlagsltridtgn lagar (Statsvi-tenskaplig Tidskrift 33 årg. N30) s. 377. ' Kommitténs bettlnkiiiiilo, Sthlm 1860 s. 2 o. följ.