Sida:RD 1935 23.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

.Volionrr i l-'iirsfu l.'un|mura'n. Nr 27. 9 som innefattades i dittills giillande hyggnndsordningar, funnos åtskilliga som rätteligen voro av eivillags natur men vilka syntes hava influtit i nämnda ordningar. därför att lag och allmänna författningar antingen icke innehölle nagot däremot svarande eller befunnits ofullständiga eller mindre tillfredsstiillande. Enligt kommitténs mening vore det lämpligast och riktigast att sådana stadganden, försåvilt de borde liibehållas, överflyttades till det område dit de riitteligen hörde, och således intoges i den allmänna civillagen. Såsom stadganden av antydd art nämnde kommittén i främsta rummet bestämmelser som avsågo besvär och last, som granne av annan tåla bör eller - från andra sidan sett - vad den ena grannen har rätt att i dylikt hänseende fordra av den andre. Men dessa kommitténs uttalanden kunna icke i och för sig skapa en tillfyllestgörande grund för att underkänna - såsom egentligen tillhörande grannelagsrätten - ifrågavarande i Göteborgs B. O. § 28 givna obligatoriska reglering rörande gemensam brandmur. Byggnadsstadgan av 1874 har, liksom brandstadgan och hälsovårdsstadgan av samma år och ordningsstadgan för rikets städer av 1868, ansetts falla under den åt Konungen ensam förbehållna lagstiftningsmakten (rege- ringsformen § 89). Åtskillnaden mellan området för Konungens och riksdagens gemensamma lagstiftning enligt R. F. § 87 mom. 1 och den åt Konungen ensam förbehållna lagstiftningen i R. F. § 89 har inneburit vanskligheter. Räckvidden av begreppet "allmän civil- och kriminallag" i R. F. § 87 mom. 1 kan icke här bliva föremål för utläggning. -Vid den praktiska tillämpningen av skiljelinjen mellan R. F. § 87 mom. 1 och R. F. § 89, har en särskild svårighet förelegat därutinnan att icke sällan en författning innehållit på en gång både stadganden av civilrättsligt eller privaträttsligt innehåll och bestämmelser av ekonomisk eller administrativ lags natur. Utvecklingen har medfört att området för Konungens och riksdagens gemensamma lagstiftning på flera punkter vidgats på bekostnad av rayonen för den Konungen ensam tillkommande lagstiftningsmakten. Även om man antager att domstol äger befogenhetl att pröva giltigheten av lag, utfärdad av Konungen ensam, skulle det dock bliva ett för rättssäkerheten och rättstillståndet mycket otillfredsställande resultat, om en bestämmelse, ingående i någon av nyssnämnda stadgor eller i någon annan samtidig av Kungl. Maj:t given författning skulle av domstol förklaras ogiltig därför att den vore att betrakta såsom hörande till den civilrättsliga grannelagsrätten. Det må också erinras att det icke föreligger någon genomgående klar och bestämd boskillnad mellan den s. k. politirättsliga lagstiftningen - som hör hemma under R. F. § 89 - och en privaträttslig reglering av grannelagsförhållande. Det sagda bör följdriktigt också bliva ett skäl emot en uppfattning att en i en byggnadsordning given bestämmelse som frammanats av särskilda lokala förhållanden - det tillhör en byggnadsordning att taga hänsyn till platsens speciella förhållanden - skulle kunna av domstol förklaras ogiltig med allenast den motivering att den innefafitar en privaträttslig reglering av grannelagsförhållande. Till förmån för rättskraften hos den i Göteborg gällande byggnadsordning av 1895 givna regleringen rörande gemensam brandmur kan också på grund av stadganden i stadens tidigare byggnadsordningar och därtill sig anslutande rättsutövning åberopas sedvanerättens stöd? Härvidlag åsyftar ' Härom hava uttalats olika uppfattningar. Jfr 'härom Sundberg a. a. s. 363 o. följ. ' Hinder föreligger icke för att en sedvanerätt kan ansluta sig till en sedvänja av lokal räckvidd.