Jllofioner i Första kammaren, Nr 1. 1 Nr l. Av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., om åtgärfiev' till fréimjande av en positiv politik i vårt lands befolknin-gsfrå'ga. Knappt ha de av massarbetslösheten vållade försörjningsbekymren lättat i och med återhämtningen inom näringslivet och som en följd därav en viss avspänning inträtt i striderna om arbetslöshetspolitiken, förrän ett krisproblem av oändligt mycket större räckvidd pockar på svenska folkets uppmärksamhet: befolkningsproblemet. I egentlig mening nytt är detta problem ingalunda. Sedan slutet av 1880-talet har födelsetalet i vårt land befunnit sig i sjunkande. Sedan resultatet härav under de senaste 25 åren börjat allt tydligare visa sig, har det i vårt offentliga liv ingalunda saknats röster, som varnande förutsagt, att denna utveckling, om den finge ohämmat fortgå, måste ända med förskräckelse. Det är först på allra senaste tiden, som faran för folkminskning börjat i allmänna medvetandet framstå såsom en aktuell realitet. Att sä. över huvud taget kommit att ske får väsentligen skrivas på det förhållandet, att nativitetsminskningen numera fortskridit så långt, att man icke längre kan undgå att räkna med den vid planläggningen av våra sociala och kulturella välfärdsanordningar. - Antalet levande födda barn i Sverige utgjorde ännu fram på 1880-talet årligen omkring 30 per tusen. Vid sekelskiftet hade siffran sjunkit till 27. Åren 1910-1920 falla födelsetalen ännu hastigare än förut. Vid slutet av världskriget är siffran 20. Med undantag för en kortvarig höjning 1920-1921 sjunker sedan födelsefrekvensen med ännu större hastighet. Vid 1930-talets början hade födelsetalet sjunkit till 14.8 per tusen, 1933 var siffran 13.7 per tusen. Vad det årliga befolkningsöverskottet beträffar har detta kunnat delvis upprätthållas, tack vare den sjunkande dödligheten och minskad eller hindrad emigration. Mortaliteten har sjunkit från 20 per tusen under 1880-talet till ungefär 12 per tusen vid 1930-talets början. 1933 registrerades en dödlighet på 11.2 per tusen. Sverige kunde följaktligen ännu föregående år bokföra. ett överskott på 2.5 per tusen. Att utgå från och slå sig till ro inför detta överskott är emellertid i hög grad otillrådligt. Siffran är nämligen i allt väsentligt missvisande. Detta gäller såväl födelsesiiïran som dödstalet. Som följd av medelåldrarnas påfallande övertalighet i förhållande till de yngre årskullarna är den barnproducerande delen av vår befolkning för närvarande onormalt stor, varigenom födelseöverskottet skenbart ökas. Känt är också, att den inomäktenskapliga fruktsamheten nedgått hastigare än den utomäktenskapliga. Detta faktum visar beklagliga förskjutningar i Bihang till riksdagens protokoll 1.935. 3 saml. Nr 1-3. ns ss 1
