Sida:RD 1935 23.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

16 Motioner i Första kammaren, Nr 27. tillämplighet då byggnaden uppförts före det lagen trätt i kraft - ett stadgande, som i viss mån avviker från 1 §. Nämnda lag av 1899 avlöstes av föreskrifter i 1 kap. av lag den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad. Gällande stadsplanelag den 29 maj 1931 behandlar i sin 19 § den ifrågavarande intressekollisionen. Denna § föreskriver i st. 1: "Har å tomt byggnad uppförts i sådant läge, att den skjuter in på grannes tomt eller på gata eller annan allmän plats, och skulle byggnadens nedrivande eller förändring medföra märklig kostnad eller olägenhet för ägaren, vare denne ej skyldig att avträda den intagna marken, förr än byggnaden nedrives eller avbrinner, utan så är att den, som uppfört byggnaden, verkställt inkräktningen med avsikt eller därvid handlat med grov vårdslöshet och, där fastigheten övergått till ny ägare, denne därom ägde kännedom vid förvärvet av fastigheten. - - - För det intrång, granne lider av byggnad, som skjuter in på hans tomt, njute denne ersättning, där han icke hellre vill avstå tomtdelen mot lösen." Detta lagrum gör ej någon åtskillnad mellan byggnader, uppförda vid olika tidpunkter. Enligt lagrummet har den, som med sin byggnad överskridit tomtgräns, rätt att - därest byggnadens nedrivande eller förändring skulle medföra märklig kostnad eller olägenhet för ägaren - bibehålla byggnaden i detta läge till dess den nedrives eller avbrinner. Förutsättning för denna hans rätt är emellertid att han med hänsyn till inkräktningen varit i god tro, då byggnaden uppfördes; har han med avsikt verkställt inkräktningen eller därvid handlat med grov vårdslöshet är han skyldig att till grannen återställa vad av dennes mark tagits i anspråk. Om den fastighet, där den ifrågavarande byggnaden uppförts, övergått till ny ägare, är enligt lagrummet nämnda skyldighet yttermera betingad därav att nye ägaren varit i ond tro vid förvärvet av fastigheten. Det torde framgå att lagstiftningen icke åsyftat att räckvidden av 19 § skulle omfatta den händelse att på grund av en byggnadsordnings obligatoriska regel uppföres en för två fastigheter gemensam brandmur i gränslinjen dem emellan och med hälften av sin tjocklek å vardera tomten. Det låter sig icke rimligen göra att på denna händelse tillämpa lagrummets regler. Vare sig allenast den ene grannen bygger eller båda samtidigt bygga å sina resp. tomter, förefinnes vid byggandet avsikt att överskrida tomtgränsen: men denna avsikt kan icke läggas vederbörande till last då handlingssättet är framtvingat av en byggnadsordnings obligatoriska regel. Det bliver en ologisk tankegång att förknippa en obligatorisk regel om gemensam brandmur med en förpliktelse för den, som överskrider tomtgränsen, att till grannen återställa vad av dennes mark tagits i anspråk - vare sig förpliktelsen föreligger omedelbart eller först då byggnaden nedrives eller avbrinner. Även vid nybyggnad, efter det byggnaden i fråga nedrivits eller nedbrunnit. kräver den obligatoriska regeln om gemensam brandmur sin tillämplighet. Lund den 12 april 1934. Albert lïrnberg.