2 Motioner i Första kammaren, Nr 1. befolkningens mentalitet och understryker betydelsen av ett familjevårdande program. - - - . -. . Id . De statistiska siflrorna. och prognoserna ge redan 1 och for sig anue ning till dystra betraktelser. Än mera skrämmande ter sig perspektlvet, 11211' man söker göra sig en föreställning om hur nativitetsminskningen kommer att verka på olika livets områden. Redan årskullarnas nedgång från 130900 före kriget till 84,000 nu, måste, om dylika låga kullar under ett par decennier följa på varandra, återverka menligt i många hänseenden."l sitt betänkande rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen faster 1.928 års pensionsfo°rsä/erz'ngs7comm¿tté uppmärksamheten vid den skeende forskjutningen i förhållandet mellan å ena sidan åldringar (över 67 år) och arbetsoförmögna i aktiv ålder (17-67 år) samt å andra sidan arbetsföra personer i aktiv ålder. Från att sedan sekelskiftet ha utgjort 1 på 8, kommer enligt de senaste beräkningarna under 1940-talet detta förhållande att bli 1 på 7, under 1950-talet 1 på 6, under 1960-talet 1 på 5, under 1970-talet 1 på 4 och 1990 ungefär 1 på 3. Om man endast räknar med personer över 17 år, kommer sålunda den konsumerande delen av befolkningen att mer än fördubblas i förhållande till den producerande. Måhända kommer det att invändas, att kostnader i form av pensionering och fattigvård m. m. stiga, men att minskade utgifter för kommande generationer (sjunkande nativitet) komma att upphäva denna stegring. Så är emellertid icke fallet. Undersöka vi huru många arbetsföra personer, som komma på en person i den icke produktiva gruppen (barn under 17 år, arbetsoförmögna iarbetsför ålder samt åldringar över 67 år), få vi 1935 2 på 1 men 1990 3 på 2. Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden framstår befolkningsfrågan såsom vår för närvarande ojämförligt viktigaste fråga. Den år icke som andra en fråga bland frågor; den innesluter i sig ett flertal av de just nu aktuella samhällsproblemen. Med den sammanhänger i grunden hela folkförsörjningsproblemet; av den bero våra möjligheter att utnyttja landets naturliga hjälpkällor, uppehålla vår kultur, hävda vår nationella egenart och värna vårt oberoende. Befolkningsfrågan år i bokstavlig mening frågan om svenska folkets liv. Särskilt tragiskt ter sig läget i befolkningsfrågan därutinnan, att det avslöjar de mest djupgående motsättningar mellan vad vi å ena sidan finna självfallet att göra och å andra sidan lika självfallet anse oss kunna underlåta. At de barn, som tillåtas komma till världen, har samhället i beredskap undervisningsanstalter, som allmänt erkännas motsvara de högst ställda anspråk. För gamla, orkeslösa och förkomna sörja vi efter förmåga på ett siitt som väck , er främmande iakttagares erkännande. Med de statliga och koininunalainstitutionernas vetskap och vilja får ingen gå under genom brist och umliiiraiidvii En flåmtande livslåga anstränger sig läkarvetenskapen till det vtt '.-t- i 1 lr - - - en 1 att iå la vid liv. Allt detta forefaller naturligt och gjgih-f,L11t\t i mt q.,mh¿¿nt, med gammal kristen kultur som vårt. Än mer' till du iwiteriellaifiir1it'"itt- - - - . , än ningarna for folkets bestånd och trivsel sträcker det nmderna sainliiillet sin fortanksamh t l P ' - - - e oci omvardnud. V1 rådslå om hur det skall forlnndras ut
