Motiomr i l"¿irsh:" kummnrml. :Vr Hr). 5 Nr 30. .\v herr NÜSSOII. Jflllllll, i K1-istia|ista«-l lll. Il., om ökat anslag till kulturhistoriskez museet fi Lund. I{ult1u"liistoi-iska museet i hund eller "liullui-en", såsom dess namn mera allmänt lyder, iir känt icke blott över hela vårt land utan långt utanför dess gränser. Ifnder en mer än fcmtioårig tillvaro har museet under ständigt samlande och utbyggande vuxit till landets största kulturhistoriska museum utanför huvudstaden, ja, i vissa fall centralmuseernas like och överman. Man behöver blott hänvisa till den europeiskt ryktbara samlingen av keramik vid museet eller den -även efter internationella mått enastående stadsarkeologiska samlingen för att erhålla en uppfattning om detta museums betydelse sett ur vidare synpunkter än de rent provinsiella. Genom den bredd "Kulturt-rn" sålunda erhållit ha dess samlingar höjt sig över det vanliga provinsmuseets nivå, ehuruväl huvudparten av museets föremålshestånd och tyngdpunkten av dess verksamhet alltid förankrat det vid de sydsvenska landskapen och särskilt Skåne, vars centralmuseum det blivit. Dess läge i Sydsveriges universitetsstad, där samlingarna under ett allt mer ökat kulturhistoriskt studium komma den studerande ungdomen till nytta, har givit en logisk bakgrund till museets omfattning. Museets tillkomst har varit förbunden med en oavlåtlig kamp för att ekonomiskt säkerställa dess utveckling och bestånd. Dess kraftigaste växt skedde efter 1922, då Kungl. Maj :t under några år beviljade museet tilldelning av lotterimedel. Under denna tid erhöll "Kulturens sitt nuvarande utseende. Museet omfattar en samling av mer än 300.000 föremål inrymda i tjugo byggnader och besökes av omkring 25.000 personer årligen. I mellersta Skåne äger "Kulturen" dessutom en gammal bondgård, Östarp, som delvis drives efter gamla met-oder med gamla husdjursraser. Detta "levande museum" har till uppgift att bevara ett stycke gammaldags bondekultur i naturlig omgivning. Den senaste periodens snabba, statsunderstödda utveckling har likväl för museets ekonomi medfört konsekvenser, om varit omöjliga för denna att bära. Genom särskilt tillkallade sakkunniga lät statsrådet och chefen för kungl. handelsdepartementet år 1933 utföra en utredning om museets ekonomi, vilken utmynnade i ett förslag till sanering därav, avseende att genom årliga anslag av lotterimedel under tio år avlyfta föreningens skuldbörda. Två sådana anslag ha tills dato beviljats. Genom den omfattning museet erhållit både till föremål, tomter och hus ha omkostnaderna för museets skötsel stigit utan att motsvarande höjning i (less budget kunnat. erhållas. Tvärtom har från statens sida en sänkning av det årligen beviljade anslaget till dess drift ägt rum. Detta har varit desto kännharare som sztatens årliga anslag under större delen av museets tillvaro
