Sida:RD 1935 23.djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kammaren, Nr 85. 13 Nr 35. Av herr Sandén, om Ökat anslag för kapitalökning av studielånefonden. I Kungl. Maj:ts proposition nr 1 för innevarande år är på Utgifter för kapitalökning nr lii, Statens utlåningsfonder, upptaget ett reservationsanslag å 50 000 kr. för studielånefonden. De av Kungl. Maj:t föreslagna reservationsanslagen för de närmast föregående tre åren voro för 1932/1933 100000 kr., för 1933/1934 80000 kr. och för 1934/1935 50000 kr. De senare årens sänkning av reservationsanslaget har motiverats med rådande finansiella förhållanden och med svårigheten för de studerande att finna anställning. Den summa som varit disponibel för utdelning av fortsatta och nya lån till sådan begåvad och oförvitlig medellös ungdom, som velat i skilda läroanstalter, högskolor och universitet utbilda sig för dels praktiska dels s. k. lärda yrken, har under de här fixerade åren genomsnittligt uppgått till 300 000 kr. Storleken av årets 1935/1936 föreslagna reservationsanslag innebär heller ingen väsentlig ändring eller ökning av den summa, som står till förfogande för utdelning. Det kan vid ett ytligt betraktande synas onödigt att beklaga detta och begära en väsentlig ökning av studielånefonden i en tid, då den viktigaste frågan för nationen är den att försöka sysselsätta så många arbetslösa som möjligt med praktiskt produktivt arbete, och då utsikterna på många yrkesbanor med studier som förutsättning äro sådana, att en åtstramning snarare än en uppmuntran av inträdet på desamma har förordats. Men vill man närmare begrunda saken, så kommer man till den slutsatsen, att det vore i hög grad nödvändigt att just nu flera studielån beviljades och att därför anslaget för kapitalökning av fonden väsentligt höjdes. Det torde nämligen alltjämt vara ett viktigt samhällsintresse - trots svårigheterna på arbetsmarknaden och den ekonomiska krisen - att de unga i vårt land få tillfälle att utbilda sig och välja yrke efter sina anlag och sin begåvning. Det torde också vara så, att frigörelsen från det sociala ståndets och penningens makt över den enskildes utbildningsmöjligheter och yrkesval numera hälsas med tillfredsställelse av alla samhällsklasser och alla politiska meningsriktningar. Så har skett icke minst därför, att under dessa krisår ekonomiska och sociala förändringar ägt rum, som gjort att icke blott de verkligt fattiga, utan även andra befolkningsgrupper i studielånefonden sett en nödvändig hjälp och utväg. Sålunda ha somliga, förut besuttna och ekonomiskt tryggade samhällsgrupper, förlorat sin möjlighet att själva sörja för sina barns utbildning. Dessutom - vilket har