Sida:RD 1935 23.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

2 Motiemer i Första kammaren, Nr 36. erinras om att exempelvis vissa polis- och åklagarärenden samt vägärenden av landsfogden, respektive vägingenjören handläggas jämförelsevis självständigt omedelbart under landshövdingens inseende. I l ett som allt torde arbetsbördan ä överstäthållarämbetets kansli vida överstiga i varje fall den ä flertalet landskansher förekommande. Många stora ärendegrupper äro nämligen gemensamma för båda institutionerna (se huvudtiteln sid. 261-262) och uppgå. å överståthållarämbetets kansli till väsentligt större antal än ä landskanshen. Den kvalificerade ordinarie arbetskraften utgöres såsom nyss nämnts, å överstäthållarämbetets kansli av allenast 1 sekreterare och 2 notarier, vartill komma ett antal i stort sett oavlönade aspiranter. Av statskalendern inhämtas, att motsvarande arbetskrafter å. landskanshen i våra större län äro i Stockholms län (268,000 innevånare) en landssekreterare, en länsassessor och fyra länsnotarier, i Malmöhus län (514,131 irmevänare) en landssekreterare, en länsassessor och sex länsnotarier samt i Göteborgs och Bohus län (463,000 innevånare) en landssekreterare, en länsassessor och fyra länsnotarier. Överståthållarämbetet har nu begärt dels att sekreteraren skulle få ett lönetillägg motsvarande landssekreterarens, icke i de nu nämnda utan i ett medelstort län, dels att den ordinarie personalen i övrigt skulle bestämmas till en assessor och två notarier varjämte anslaget till extra arbetskrafter skulle höjas nägot så. att de extra tjänstgörande juristerna skulle kunna erhålla ett något så när skäligt arvode. De sålunda framförda kraven synas vara synnerligen skäliga och beräknade i underkant. Enhälliga tillstyrkanden föreligga också såväl från Allmänna civilförvaltningens lönenämnd som från statskontoret i fråga om förstärkningen av arbetskrafterna. Beträfiande tillägget till sekreteraren är detta i princip tillstyrkt av lönenämnden men avstyrkt av statskontoret. Sistnämnda ämbetsverk synes därvid hava föranletts till sitt ständpunktstagande av den missuppfattningen att sekre teraren ä överstäthållarämbetets kansli icke skulle äga utöva någon mot avdelningschefernas i länsstyrelserna svarande beslutanderätt. Vid förfall för landshövdingen inträda dessa nämligen gemensamt i utövandet av länsstyrelsens beslutanderätt. Sekreteraren har en däremot svarande funktion för överstithållarämbetets kansli; och denna beslutanderätt hänför sig icke blott till tid, då. överståthållaren är tjänstledig och understäthållaren inträder i hans ämbete utan jämväl då understäthållaren åtnjuter tjänstledighet. I båda dessa fall skall sekreteraren enligt gällande instruktion utöva överståthållarämbetets beslutanderätt i stora grupper ärenden. Uti sitt utlåtande har statskontoret åberopat att ämbetsverket icke funnit anledning frängä den uppfattning, varåt ämbetsverket givit uttryck i ett yttrande den 4 februari 1926. Ämbetsverket synes därvid hava helt förbisett att arbetsförhållandena mycket ändrats under de gångna nio åren. Under det att