Sida:RD 1935 23.djvu/253

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Mofioner 4' Första kammaren, Nr 37. Ii Nr 37. Av hen- Andersson, Anders, om statsbüirag till aiulömmde av vissa befattninyslmratrc -vid ålderdomshem. sinnessjukartstalter och hem för l:rom'skt sjuka. Genom lag om fattigvården den 1-1 juni 1918 ålades samtliga kommuner i riket att hava anstalt för mottagande av vårdbehövande understödstagare. Visserligen hade ett stort antal kommuner redan tidigare insett behovet av och inrättat anstalt för detta ändamål, men många av dessa anstalter behövde avsevärt förändras och ombyggas för att vinna godkännande. Kommunerna hava härigenom så gott som undantagslöst åsamkats avsevärda kostnader, för vilka räntor och amorteringar under läng tid framåt komma att tynga budgeten. Härtill kommer den icke oväsentliga driftskostnaden, icke minst avlöningar för den kvalificerade personalen. Denna personal utgöres huvudsakligast av kvinnor, som för sin utbildning offrat, efter sina förhållanden, avsevärda belopp. Avlöning, anställningsvillkor och trygghet på ålderdomen stå dock icke i rimligt förhållande till utbildningskostnaden och det både fysiskt och psykiskt ansträngande arbetet. Sålunda förekonnner att en redan förut allt för låg avlöning ytterligare sänkes under hot att eljest ett biträde - kanske det enda - skall indragas och att en föreständarinna uppsäges från sin befattning då hon intjänat och begärt erhålla vid anställandet utlovat ålderstillägg. Den möjlighet, som beretts kommun och sammanslutning av kommuner att få befattning vid kommunal anstalt förenad med pensionsrätt i statens pen- sionsanstalt, har endast begagnats av ett mindretal. Åtgärder, varigenom kommunernas kostnader för anstaltsvården i någon mån överflyttas på den mera bärkraftiga staten, på samma gång som den vid anstalterna anställda personalen får sina anställningsvillkor förbättrade, framstår därför som ett viktigt samhällsintresse. Det sätt varpå avlönings- och pensionsförhållandena för folkskolans personal ordnats, bör i tillämpliga delar kunna tjäna som föredöme, även om statsbidraget till här omnämnda befattningshavare, såsom enbart kommunalanställda, torde kunna hållas åtskilligt lägre än för lärarpersonalen bestämts. För att borttaga risken för befattningshavare att bliva uppsagd till avflyttning när ålderstilläggen skola börja utgå, böra dessa i vissa fall kunna få helt utgå av statsmedel. Statsbidrag synes lämpligen böra utgå med två tredjedelar av de kontanta avlöningsförmånerna och begränsas till 800 kronor av grundlönen och 300