4 Motioner 11 Första kammaren, Nr 88. i praktiken .stiger i form av återverkan på minutpriset med omkring 20 öre per kg. De svenska bananlagren ligga i dag delvis i frihamn, delvis i tullhamn, där tullen, som betalas å importerad vikt med 10 öre per kg, å den försålda vikten blir cza 12,1 öre på grund av att i genomsnitt cza 25 % av den importerade vikten bortgår för stjälken, lättnad och avfall. I genomsnitt blir den effektiva tull, som betalas, i det närmaste 11 öre per kg. Men detta år inte nog. Med en prisökning följer alltid och speciellt naturligtvis under nyss förflutna och nuvarande överkånsliga tid en viss nedgång i omsättningen, som ifråga om detta varuslag kan betecknas som rent av uppseendeväckande och ytterst beklaglig - den rör sig i själva verket om många millioner kg., såsom framgår av importreduktionen från 13 millioner 1931 till 7,4 millioner 1934. Denna återigen medför en ökning av importörernas kostnadspris per kg., varigenom deras engrospris måste höjas än mera. Lägga vi härtill handlandenas bruttoförtjänst, har tullsatsen nått förutnämnda belopp. Som ett bevis för bananhandelns påtagliga känning av tullen som en större börda än som markeras av den formella avgiften kan ytterligare tjäna, att man ställer i bestämd utsikt att i och med tullens avskaffande omedelbart sänka minutpris med minst 15 öre per kg. I Varje förhoppning om att banantullen av 10 öre icke skulle inverka fördyrande på varan har sålunda visat sig vara bedräglig i så hög, grad till och med, att tullsatsen i och för sig icke ens kunnat återspegla den verkliga fördyringen. De anspråk, man rimligen kunnat ställa på importörerna att göra sitt bästa för att undvika en sådan fördyring, ha icke kunnat uppfyllas på grund av olika faktorer. Bland dessa har den oväntat stora nedgången i konsumtionen, som ökat import-, distributions- och över huvud kostnaden per kg, varit den starkaste. En annan har varit den särställning bananhandeln intager .så till vida, att även om det utländska marknadspriset sjönke, de mera betydande kostnaderna hänföra sig till varans transport och förädling i vårt eget land, kostnader som icke låta sig så lätt nedbringas i förhållande till försåljningsvolymen. En viktig orsak till 1932 års riksdags bifall till tullen på bananer, i trots av att många varnande röster höjdes häremot, torde ha varit, att de tullförhöjningar, som då föreslogos, förlänades karaktären av finaustullar - de skulle endast vara provisoriska. Det är betec-knande, att till och med en medlem av bevillningsutskottet, som tillstyrkt den, ansåg sig föranlåten att i de batten i riksdagen framhålla sig som oförhindrad att redan vid nästa riksdag yrka på eller i varje fall rösta för slopandet av dessa provisoriska tullar. Denna karaktär av ett provisorium blir särskilt markerad mot bakgrunden av det genom guldmyntfotæns upphörande inträdda läget och en viss farhåga i sumband därmed för var handelsbalans. De skäl, som ur dessa synpunkter lågo till grund för denna tulls tillkomst, torde icke längre kunna åberopas i lika hög grad. De kunna åtminstone anses eliminerude i så stor utsträckning, att det kan vara tillåtet att något närmare syna detta 1932 års besluta hållbarhet
