Sida:RD 1935 23.djvu/436

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

8 Motioner i Första kammaren, Nr 101. saga där sekreterare icke finnes anställd vad 19 § nämnda stadga innehåller om häradshövdings tjänstledighet fortfarande äga tillämpning, dock med iakttagande av vad i 20 § andra stycket här ovan stadgas om ledighets uttaganden ' Den nu tilländagångna tiden efter den nya domsagostadgans tillkomst har till fullo ådagalagt, att den lösning frågan om domsagors förvaltning fick genom samma stadga ingalunda var tillfredsställande. Alla häradshövdingarnas mot förslaget härovan omförmälda uttalade farhågor hava besannats. Såsom väntat var har arbetsbördan i alla domsagor stigit, och ju närmare man kommit tiden för upphörandet av notariernas tingssittning ju svårare har det blivit för många häradshövdingar att erhålla för arbetets behöriga gång nödige juridiskt bildade biträden. Det är numera ej sällsynt se häradshövding annonsera i tidningarna efter notarie. Om vi ej ta miste, har någon häradshövding direkt hos Kungl. Maj :t klagat sin nöd i detta avseende. Inför föreningen Sveriges Häradshövdingar hava svårigheterna att anställa rättsbildade biträden från flera håll bestyrkts och frågan om deras avhjälpande diskuterats. Enda hjälpen ansågs ligga däruti, att åtgärder vidtoges, som kunde göra notarieplatserna mera lockande, och samtidigt beslöt föreningen ingå till Kungl. Maj:t med framställning att den övergångstid, under vilken det skulle stå notarierna öppet att hålla fullständiga tingssammanträden, skulle förlängas samt att framställningen skulle gälla alla domsagor, även sådana där sekreterare funnes anställd. För arbetets behöriga gång i såväl större som mindre domsagor är det oundgängligen nödigt, att häradshövdingen äger tillgång till notariernas arbetskraft. Ingen domsaga kan under någon nämnvärd tid skötas utan en eller flera notariers bistånd. Skulle tillgången på notarier mera allmänt utebli, kan därav följa synnerligen ödesdigra verkningar icke blott för häradshövdingarna utan även för överrätterna och rättsskipningen i dess helhet. Staten torde då få ikläda sig betydande kostnad för erhållande av den värdefulla arbetskraft, som tidigare ställde sig till statens förfogande gratis eller mot ringa ersättning, så länge de unga juristernas utbildning med gott resultat var förlagd till häradsrätterna och så länge samma unga jurister likaledes med gott resultat på eget ansvar efter viss tids tjänstgöring fingo hålla fullständiga tingssammanträden. Av statsverkspropositionen (andra huvudtiteln sid. 45) framgår. att departementschefen själv anser, att något måste åtgörns med anledning därav, att notariernas rätt till tingssittning upphör den l juli 1935. Ilan säger nämligen: "Jag utgår härvid ifrån att i sådana dmnsagur. där domsagustadgans nya bestämmelser om tingssillning ej kunna tilliimpas utan att sekreterare anställes, dispens från domsngostailgans nu nvsexldn hestiim1nel- ser erhålles i sådana fall då frnmstiillning om ansliillzunle av sekreterare ej kunnat bifallasn Dyliku åtgärder torde icke vara tillfyllest för att avvärja den hotande