.Votiom-r i Första kmnmurm, Nr 101. 9 faran för riittsskipningen. Det är oundgiingligen nödigt för varje domsaga, större eller mindre. att allt efter olika förhållanden nödig arbetskraft tillhandaliålks häradshövdingen. Iinda rätta botemedlet att förhindra de unga juristernas flykt från liiiradsrätterna torde vara, att den av dem så högt skattade och åtrådda rätten och förmånen att erhålla förordnande som domare och att få hålla fullständiga sammanträden återinföres i den utsträckning, som gällde i 1925 års domsagostadga. I detta sammanhang bör särskilt framhållas, att svårigheten att erhålla notarier inställt sig på en för häradshövdingarna och landet mycket ogynnsam tid. Det åvilar häradshövdingarna under de närmaste åren en mycket viktig uppgift, nämligen uppläggande av de nya fastighetsböckerna. Om detta arbete skall kunna bliva färdigt i något så när överskådlig tid, måste många skolade, rättsbildade krafter ställas till häradshövdingarnas hjälp eller förfogande. Vidare har lagen om delning av jord å landet liksom lagen om sammanläggning av fastigheter å landet kommit till användning i så stor utsträckning, att de i oanad grad ökat ägodelningsdomarens göromål och delvis gjort den lindring i arbetsuppgifter illusorisk, som domsagostadgan onekligen medfört å vissa områden. Av skäl som anförts tillåta vi oss hemställa, att riksdagen ville i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till häradsrätterna anhålla, att tiden för giltigheten av de i nu gällande domsagostadga av den 26 maj 1933 uti dess 38 § upptagna Övergångsbestämmelser måtte utsträckas att gälla tillsvidare och intill dess den ifrågasätta allmänna processreformen blir genomförd. Stockholm den 21 januari 1935. Karl Mellén. Th- BONU
