Sida:RD 1935 23.djvu/442

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

14 Motioner i Första kammaren, Nr 102. visningens krav och därav följande uppdelning i olika arbetsgrupper. Enligt gällande reglemente får för övrigt elevantalet ej överstiga 24, en begränsning som vi med hänsyn till dessa skolors egenart finna synnerligen välbetänkt. När genom 1919 års reglemente och tillhörande kungörelse möjlighet bereddes atti st. f. eller jämte kortare kurser på 105 dagar ge längre sådana på 165 dagar, motiverades denna ändring i lanthushållsskolornas organisation med att, enligt vad erfarenheten givit vid handen, dessa korta kurser med en mångfald av ämnen ej kunde ge önskvärt resultat. Från nationalekonomisk synpunkt måste det emellertid även anses som mindre god hushållning att med blott en längre kurs om året låta lokaler och materiel stå oanvända halva året. Det är också i fråga om föreståndarinnor och lärarinnor omöjligt att på ett tillfredsställande sätt ordna deras anställning och sörja för pensionering, om de ej kunna anställas för helår. Lanthushållsskolornas arbetsår, 1 novemberf31 oktober, gör det omöjligt att med kortare anställning i lanthushållsskolan kombinera fast anställning på annat håll. Fast anställning kunna åter endast de skolor bjuda, som ha antingen två långa eller tre korta kurser. Personalens ställning i andra lanthushållsskolor blir sämre än vid extraläraresystemet i de allmänna läroverken, som åtminstone förutsätter några ordinarie fasta platser. I våra förslag förutsättes fast anställning för år med hel tjänstgöring för föreståndarinna och två lärarinnor. ' Av landets 39 lanthushållsskolor är det f. n. blott nio som ha två långa kurser årligen (Apelryd, Benninge, Borghamn, Hälsingegården, Kumlan, St. Segerstad, Storgården vid Rimforsa, Strömsör och Uddeholm); med dessa bör emellertid i fråga om behovet av tredje lärarinna likställas Vackstanäs, som årligen har en lång kurs på 41 veckor och fr. o. m. i är torde få statsanslag för två längre kurser. Av dessa tio skolor ha blott 7 (Apelryd, Helsingegården, Kumlan, Rimforsa, Strömsör, Uddeholm och Vackstanäs) i överensstämmelse med gällande reglemente eget jordbruk och ladugård. Att så få skolor ha ladugård och jordbruk, beror utan tvivel huvudsakligen på lanthushållsskolornas i allmänhet svaga ekonomi. Att av nämnda 7 skolor 5 även nu kunna hålla sig med tredje lärarinna, möjliggöres blott genom gåvomedel, skuldsättning och ytterlig sparsamhet i fråga om andra utgifter och bevisar blott att dessa skolors styrelser funnit det omöjligt att på tillfredsställande sätt sköta undervisningen utan tredje lärarinna. I det sydligaste Sverige anse visserligen några skolstyrelser undervisning i nöt boskapsskötsel onödig, enär efter ortens arbetsförhållanden kvinnor ej arbeta i ladugården, medan å andra sidan hushållningssällskapen i mellersta och norra Sverige (fr. o. m. Värmland, Västmanland och Uppland) anse praktisk undervisning i ladugårdsskötsel nödvändig. Under sådana förhållanden inskränka vi oss nu till yrkande på statsunderstöd för tredje lärarinnor till de 7 skolor, som med två längre kurser om :iret hu egen ladugård