Nr 5.
Av herr Johansson, Johan Bernhard m. fl., om höjda anslag
under fjärde huvudtiteln.
I världen råder alltjämt ett tillstånd av osäkerhet och oro. Även om det
vid något tillfälle förefallit, som om tecken till en begynnande ljusning
kunnat skönjas, hava å andra sidan snart nog nya anledningar till
internationella konflikter uppkommit med därav följande ogynnsamma
konsekvenser för den fredliga utvecklingen. Någon verklig eller mera
djupgående förbättring har i varje fall icke ännu inträtt i fråga om de
motsättningar på det mellanfolkliga området, vars allvarliga natur vi i
motion nr l: 110 och li: 221 till 1934 års riksdag ansågo oss nödgade att
framhålla i anslutning till vår då gjorda hemställan om åtgärder för ett bättre
tillgodoseende av rikets försvarsberedskap. Även nedrustningsproblemets
handläggning har utvecklats i sådan riktning, att man knappast längre
kan hoppas på några resultat av strävandena till en gemensam
rustningsbegränsning. Det synes oss uppenbart, att de svenska statsmakterna icke
kunna vare sig undgå att beakta den sålunda uppkomna utrikespolitiska
situationen eller underlåta att draga de försvarspolitiska konsekvenserna
av densamma. Ännu har dock ej från riksdagens sida givits några
uttryck för en dylik verklighetsbetonad uppfattning. Men icke heller i
årets statsverksproposition återfinnes ens en antydan från regeringens sida
om vad det utrikespolitiska nuläget kan anses kräva ifråga om vårt
försvarspolitiska handlande. Där saknas sålunda också förslag till åtgärder,
vilka kunna anses innebära ett hänsynstagande till ovanberörda
förhållanden.
Denna underlåtenhet måste anses desto mera förvånande, som de internationella förhållandenas oroande natur efter mycket att döma på den senaste tiden i allt högre grad tilldragit sig regeringens uppmärksamhet. Att så varit fallet synes oss bestyrkas bl. a. därav, att regeringens två på utrikespolitikens fält främst verksamma medlemmar - utrikesministern och statsrådet Undén - vid upprepade tillfällen under det senast förflutna året gjort sig all möda att för Sveriges folk klargöra de faror, som tiden innesluter främst genom de mellanfolkliga förbindelsernas fortgående försämring och den i samband därmed stående utveckling på de nationella rustningarnas område. Statsrådet Undén fann sig sålunda i höstas nödsakad att vid ett av åtskilliga fredssammanslutningar här i landet anordnat möte erinra om, att "de senaste åren uppenbarligen hava kännetecknats av växande misshälligheter mellan staterna och ökad internationell spänning". Han konstaterade då även, att "akuta konfliktämnen hava under de sista åren hopats på ett sätt, som tydligt visar, hur
