Sida:RD 1935 23.djvu/453

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

.Vnfimwr i Första kammaren. Nr 108. 7 Nr 108. Av herr Ehrnberg m. fl.. angående bekämpande av /vildkaninen. Till alla de svårigheter. som lantbrukaren och skogsägaren isödra Sverige har att övervinna. har under de senaste åren tillkommit ytterligare en - vildkaninernas härjningar. Vildkaninen är icke en inhemsk djurart. utan har införts till landet först år 1904. Den spred sig hastigt men var dock i Skåne för 25 år sedan ett relativt sällsynt villebråd; numera förekommer den så talrikt. att den formligen översvämmar stora delar av landskapet och sprider sig långsamt men säkert till Halland, södra Småland och Blekinge, vilket sistnämnda landskap dessutom har en lokal stam av förvildade kaniner. Orsakerna till denna på så kort tid oerhörda ökning är dels att söka i vildkaninens stora fruktsamhet, dels i bristande kännedom om eficktiva medel att hålla stammen nere i lämplig och skälig nivå. Under tiden mars-oktober ynglar kaninhonan var femte vecka och sätter då varje gång en kull på 4-10 ungar. Ungdjuren äro sedan i sin tur parningsdugliga redan vid tre månaders ålder. Varje kaninhona kan således årligen - lågt räknat - efterlämna omkring 250 avkomlingar. Ehuru det med bössans tillhjälp ej finnes någon som helst möjlighet att i nämnvärd grad reducera vidkaninstammen, kan likväl siffrorna för den årliga avjagningen i viss mån belysa stammens ökning. Så sköts eller fångadesi Malmöhus och Kristianstads län år 1912 2,582 vildkaniner, vilket antal sedan successivt stigit till 53,990 för år 1933. Alltså en ökning av över 2,000 procent under 21 års tid. Vildkaninens skadegörelse på växande gröda och skogsplanteringar är oerhörd. Särskilt för den mindre jordbrukaren äro ofta härjningarna katastrofala; mången småbrukare eller torpare får se halva eller så gott som hela grödan skövlad. Föryngringen av skog såväl genom naturlig självförnyelse som genom plantering är på grund av kaninernas åverkan delvis omöjliggjord, i alla händelser oerhört försvårad. I de länder, där kaninfaran blev aktuell tidigare än här i Sverige, men där man trots detta ej i god tid ingrep, ha de mest drastiska åtgärder nu måst vidtagas. I Austrahen har man använt sig av de osympatiska giftmedlen arsenik, stryknin och fosfor. Nya Sydwales regering har under en tioårsperiod utanordnat 14 miljoner kronor för kaninplågans bekämpande. I Tyskland har man tillgripit förgiftning medelst kolsvavelgas, en metod som visat sig vara ganska verkningsfull och betydligt humanare än andra förgiftningsmetoder. Kolsvavelgasen - som är tyngre än luften, och därför av sig själv presses ned i kaninernas hålor - verkar nämligen bedövande, och djuren liksom domna bort och dö utan synbara smärtor. Att genom utvidgad rättighet till jakt å vildkanin - i enlighet med det förslag som utarbetats inom jordbruksdepartementet - söka råda bot