Sida:RD 1935 23.djvu/454

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

8 Motioner fi Första kanunaren, Nr 108. på det onda, måste med hänsyn till dess konsekvenser ingiva allvarliga betänkligheter. Enligt detta förslag skulle praktiskt taget vem som helst erhålla rättighet att jaga vildkanin både på egna och andras marker. Härigenom skulle grundvalen för hela vår jaktlagstiftning - nämligen att jakträtten följer äganderätten till jorden - erhålla en föga önskvärd rubbning. De resultat som åsyftas torde dessutom knappast, med de metoder, jordbruksdepartementets förslag innefattar, ernås. Erfarenheterna från de domäner, där intensiv kaninjakt bedrives, bekräftar dylika åtgärders otillräcklighet. I vårt land ha vi icke någon praktisk erfarenhet av andra metoder än de jaktliga - bössa, nät och iller - vilka likväl hittills icke visat sig vara tillräckligt effektiva. Mycket kalla vintrar ha visserligen stor förmåga att hastigt decimera vildkaninerna. Sådana vintrar äro dock sällsynta i södra Sverige. När de stundom inträffa är därför deras inverkan icke tillräckligt kraftig och långvarig för att kunna hindra stammens förnyade tillväxt. Det skulle därför vara av synnerligen stort värde, om man, innan det blir för sent, skulle vara i tillfälle att utexperimentera något annat, mera verksamt medel till kaninplågans bekämpande. Stora ekonomiska värden skulle härigenom kunna räddas åt såväl staten som de enskilda skogs- och jordbrukarna. Något mer effektivt medel än tunga giftgaser känner man för närvarande icke till. I vad mån olika gaser och olika metoder för deras användande kunna vara mer eller mindre lämpliga för våra förhållanden. är däremot icke utrett. För vetenskapsmännen i samarbete med den praktiska jaktvårdens och eventuellt även jordbrukets folk torde det likväl icke möta allt för stora svårigheter att verkställa sådana undersökningar, om blott medel funnes tillgängliga för undersökningarnas utförande. Med hänvisning till ovanstående få vi härmed hemställa. att riksdagen ville besluta, dels att hos Kungl. Maj:t begära att skyndsam utredning verkställes om lämpligaste sätt att effektivt bekämpa vildkaninen; dels att kronor 10,000 ställas till förfogande, att användas till med utredningar och eventuella försöka anställande förenade kostnader. Stockholm den 22 januari 1935. Gustaf Ehmberg. Arvid Thelin. Elof B. Andersson. Nils Swartling. Alfred Andersson. J. B. Johansson. I motionens syfte instliiunior: N. Aug. Nilsson.