Motioner i Första kammaren. Nr 111. 13 Nr lll. Av herr Nll880n, 'l'h00d0r, m. fl., om anslag till fraktlindrtnu för svenskfångad färsk fisk. En av de näringar, som under krisåren haft stora svårigheter, är fisket och den största av dessa svårigheter är avsättningsmöjligheterna. Fraktsatserna för fisk ställa sig för höga. Detta beror givetvis i hög grad på det tunga emhallaget, som måste användas för att varan skall hållas frisk under transporten. Man har ju att räkna med trälådor för det yttre emballaget och krossad is för det inre och icke sällan uppgår emballagets vikt till den transporterade varans vikt. Fisken lämnar ju ett högt uppskattat födoämne och på samma gång ett värdefullt tillskott i vår folkhushållning. Under de senaste tiotalen år har ju fiskerinäringen genomgått en fullständig omgestaltning, isynnerhet västkustfisket. Fiskarna måste i stort sett räkna med fångstplatser mer eller mindre avlägsna från våra kuster och detta kräver helt naturligt större och kraftigare båtar och motorer jämte en mångfald olika redskap, anpassningsbara till olika fångster och havsförhållanden. Allt detta innehär stora anskalïnings- och driftskostnader och i vanligaste fall stor skuldsättning. Har fiskaren (i flesta fall) under svåra förhållanden lyckats få en fångst, skall ju denna avyttras, och detta bör ske så snabbt som möjligt, om varan skall komma fram till konsumenten i försvarbart skick. Vi ha ju här i landet ett importöverskott av fisk, som uppgår till åtskilliga miljoner kronor per år. och äro således icke självförsörjda. Om handeln vore någorlunda fri, i likhet med vad förhållandena varit i gångna tider, skulle avsättningsmöjligheterna te sig vida ljusare, men nu när det på alla håll staplas upp hinder mot våra fiskare för avsättning av deras produkter, måste man bana väg inom vårt eget land, i syfte att underlätta avsättningen av svenskfångad fisk. Det mest elïektiva medlet för att underlätta distributionen av färskfisk vore om transportkostnaderna kunde minskas i sådan utsträckning, att det egentligen innebar en lättnad för näringen. Som här förut påpekats, intar fisken en särställning jämfört med transport av andra livsmedel på grund av det skrymmande och tunga emballaget, som måste användas och är det fråga om att transportera levande fisk å järnväg, så blir det i ännu högre grad betungande på grund av de tunga vattentankarna jämte syremaskineriet och därtill en följare för skötsel av detta. Åtskilliga framställningar ha gjorts under årens lopp till järnvägsstyrelsen om sänkning av tarifferna för lisktransport, men de sänkningar, som kommit till stånd, huvudsakligen till platser på kortare avstånd från inlastningsorten. ha varit av så ringa omfattning, att detta
