6 Motioner i Första kammaren, Nr 5. Iabilt läget är". Säkerligen var det också en känsla av att hans sålunda uttryckta pessimism inför den internationella politikens svårigheter hos många medborgare och även bland hans åhörare vid tillfället ifråga, skapat en allvarlig oro för den framtida utvecklingen, som föranledde, att han i samma anförande ansåg sig behöva uttryckligen varna för "en fatalistisk tro på, att den kommande katastrofen närmar sig". Men i denna varning kan också ligga ett vittnesbörd om att även hr Undén hyser farhågor för annalkandet av en katastrof; om han också inte vill tro, att dess utbrott är hart när. Känslan för en mera omedelbar fara för krigiska kraftmätningar synes vara desto starkare framträdande hos den engelske statsmannen Lloyd George, vilken endast några dagar före statsrådet Undéns ovan citerade uttalande yttrade nägra ord, av vilka blott följande torde behöva anföras för att tillräckligt klargöra hela hans uppfattning: "Jag hoppas, att det (kriget) skall bliva uppskjutet, men det ligger lurande vid den väg, vi hava att gå, och i vilket ögonblick som helst kan det vara över oss. Vi kunna skönja dess hemska grin - icke långt borta." Så hotande ter sig alltså läget för en man, vilken bättre än de flesta torde vara i stånd att rätt bedöma tecknen i tiden. Och vår egen utrikesminister görlsig uppenbarligen till tolk för en besläktad uppfattning, då han i våras inför offentligheten gav uttryck för "känslan av att internationell politik hanterar ett osäkrat gevär". Vid samma tillfälle sammanfattade hr Sandler för övrigt sin karakteristik av det förhandenvarande internationella läget i orden: "Det enda säkra i dagens situation är osäkerheten". Tydligare kan man väl knappast uttala sin anslutning till det berättigade i vad vi ovan sagt om oron och osäkerheten i tiden. Här citerade uttalanden synas vittna om en strävan från regeringens sida att både själv betrakta världen sådan som den är och att söka öppna folkets ögon härför. Men härtill synes också regeringen hava begränsat sig. I anslutning till sitt sistberörda uttalande underströk visserligen utrikesministern, att "alla måste besinna sig på sin slutliga ställning, vägande risker och resurser". Man har anledning förmoda, att utrikesministern med dessa ord velat rikta en maning till sina meningsfränder och till oss alla, att vi måste göra klart för oss nödvändigheten av att det oroande läget i världen kräver även ett försvarspolitiskt ståndpunktstagande från vår sida. Men eljest kan man icke underlåta att uppmärksamma. hurusom regeringsmedlemmarnas upplysningssträvanden kännetecknats av en påtaglig underlåtenhet att även redogöra för de logiska konsekvenserna i försvarspolitiskt avseende av det labila läget i världen. att sålunda även påvisa dc krav på en ökning av Sveriges försvarsberedskap. som borde vara en naturlig följd av vad som skott och sker. Denna underlåtenhet synes desto mera betänklig. då man erinrnr sig. vad som både i försvarsrevisionens betänkande och under 1925 ars försvm-sdcbatler anfördes rörande nödvändigheten av en "anpassning uppåt" av vårt lands försvarsanstalter, för den händelse att utvecklingen i världen icke skulle taga den
