4 Motioner z' Första kammaren, Nr 121. med dessa ämbeten förenas uppdrag såsom skiljeman i fall, då uppdraget meddelats alknast av en av parterna eller av överexekutor eller annan i enskild parts ställe. Dessa skäl göra sig emellertid icke gällande, när fråga är om ordförandeskap i en skiljedomstol. I varje fall synas de olägenheter, som eventu--llt kunna anses vara förenade med en sådan anordning. icke tilluärmelsevis upp/äga de fördelar, som för skiljedomsinstitutet och därmed även för rättslivet i dess helhet skulle uppkomma, om möjlighet bereddes att till ordförande i skiljenämnd förvärva en person med högsta domarkompetens. Den uppfattning, åt vilken här givits uttryck, torde vara allmänt utbredd, icke minst bland handelns och näringslivets män, vilka för vinnande av snabbhet i avgörandet eller av annan orsak ofta och många gånger beträffande ekonomiskt ytterst betydelsefulla förhållanden äro nödsakade att sluta avtal med skiljedomsklausul. Även om nu gällande förbud i angiven utsträckning upphäves, är det tydligt, att möjligheten att till ordförande i skiljenämnd utse ett justitieråd eller ett regeringsråd skulle komma att utnyttjas endast i ett mindre antal fall. Ett upphävande av förbudet skulle dock vara mycket betydelsefullt för sådana fall, där tvisten gäller en svårlöst rättsfråga eller betydande ekonomiska värden. Parterna liksom de av dem utsedda skiljemännen kunna då till en viss grad försäkra sig om att vid tvistens avgörande samma synpunkter skola bliva bestämmande, som om tvisten i vanlig ordning avdömts i högsta instans. I vissa fall kan det ock vara av vikt att redan vid upprättandet av ett kontrakt med skiljedomsklausul i denna föreskriva, att skiljenämndens ordförande skall vara justitieråd eller regeringsråd. Införandet av en sådan ordning, som nu ifrågasättes, skulle därför bidraga till att förverkliga den rättssäkerhet på förevarande område, som åsyftats med 1929 års lagstiftning. I detta sammanhang må ock framhållas, att i våra grannländer avgörande betydelse tillmätts nu anförda synpunkter. Ingen har där, så vitt känt är, fallit på den tanken att medlemmarna av landets högsta domstol borde förbjudas att åtaga sig ordförandeskap i skiljenämnd. Vad vårt land beträffar har det ock - till synes med fog - gjorts gällande att det särskilt under nu gällande rättegångsordning i högsta instans vore till nytta för där tjänstgörande domare att få, såsom ordförande i skiljenämnd träda i närmare kontakt med representanter för olika samhällsintressen. I ett av styrelsen för Sveriges advokatsamfund år 1926 avgivet utlåtande heter det bland annat: "Emellertid torde man icke heller böra förbise, att verksamheten såsom skiljemän även kan vara av en beaktansvärd betydelse för justitieråden själva och gynnsamt återverka på deras egentliga domargärning. Den direkta och fria förhandling med parterna och deras ombud, som ofta förekommer vid skiljemannaförfarandet, ger tillfälle till psykologiska rön och iakttagelser angående det praktiska livets krav, som torde kunna utnyttjas i all domarvorksamhet, och den är utan tvivel ägnad att i sin mån motverka de olägenheter, som nödvändigtvis äro förbundna med dömandet inom slutna dörrar på grundval endast av skriftliga handlingar, föredragna av en ämbetsmau, vilken lika litet som domarna sett vare sig parter, vittnen eller ombud" Med stöd av vad sålunda anförts hematälla vi,
