Motioner i Första kammaren, Nr 183. 5 Nr 133. Av herr Johansson, Johan Bernhard, och herr Lindmark, om ökat anslag till bidrag till byggande av enskilda utfm-tsvågar. Till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1935/1936 har Kungl. Maj:t föreslagit ett belopp av 600 000 kronor eller samma belopp som av fjolårets riksdag anvisats för innevarande budgetår. Avsikten med anslaget till enskilda utfartsvägar är att genom beredande av bidrag från statens sida uppmuntra och möjliggöra för befolkningen i avlägset liggande byar eller gårdar att själva bryta väg fram till de allmänna trafiklederna. Anslaget var ursprungligen avsett endast för de fyra nordligaste länen, men dess användning vidgades från och med budgetåret 1925/ 1926 successivt så att från och med budgetåret 1930/1931 samtliga län beretts möjlighet erhålla bidrag från detsamma. Bestämmelser om statsbidrag till byggande av enskilda utfartsvägar har meddelats i kungl. kungörelsen av den 29 maj 1931, nr 232. Angående villkoren för statsbidragets utgående samt storleken av detsamma stadgas i § 3 av nämnda kungörelse följande: Mom. 1. Statsbidrag må ej utgå, med mindre till det i varje särskilt fall avsedda vägföretaget bidrag, motsvarande minst 15 procent av statsbidragets belopp, lämnas av medel, som anvisats av landsting, kommun eller annan icke sakägare. Bidrag må ej utgå till arbete, som påbörjats, innan statsbidrag därtill beviljats, där ej särskilt tillstånd till brådskande arbetes utförande enligt av vederbörande länsstyrelse godkänd plan meddelats av länsstyrelsen. Mom. 2. Statsbidrag bör i allmänhet icke utgå med mer än en fjärdedel till en tredjedel av den beräknade kostnaden för anläggningen och må ej för något fall bestämmas till högre belopp än som motsvarar hälften av samma kostnad. Oaktat statsbidrag sålunda lämnas till förhållandevis liten del av beräknad kostnad för den enskilda vägens anläggning ha anspråken på anslaget under de gångna åren varit mycket stort. Detta beror givetvis på det befintliga skriande vägbehovet och utsiktslösheten att inom rimlig tid erhålla allmän väg. För att kunna bryta den besvärande känslan av isolering och för att kunna förmå sönerna att stanna vid och slutligen övertaga fädernegården ha inga offer ansetts för stora för den nödvändiga vägens anläggning. Med beundransvärd seghet, uthållighet och offervilja har så utfartsvägen kommit till stånd. Samtidigt ha intressenterna för vägföretaget haft att härutöver på vanligt sätt och i vanlig ordning utgöra vägskatt för
