Motionrr i l-'ör.vtn kmnnmrrn. Nr 186. 17 detta samband böra beaktas. Däremot synes vid bedömande ur allmän synpunkt av frågan om statsinlösen sagda omständighet icke böra tillmätas någon avgörande betydelse. då den kortare vägen medför motsvarande eller vida större fördel för trafikintressenterna. Vid enhetlig drift efter statsinlösen torde väl, såsom annorstädes varit fallet. möjligheter yppas att modernisera och rationalisera trafiken, så att ett förbättrat driftresultat uppnås. Hur och när banan framdeles bör förbättras är en särskild fråga. Vi äro fullt medvetna om att trafiken på Norrland alltjämt måste i betydande utsträckning ledas den längre vägen över Krylbo med hänsyn till anknytningen av trafiken åt väster och söder. Det är också givet att en genomgående snabb trafik över Gävle, sedan sträckan Uppsala-Gävle år 1937 elektrifierats, måste föranleda förstärkning och elektrifiering av Gävle-Ockelbo järnväg. Hur en prövning av dessa spörsmål i framtiden kan utfalla, beror tydligen på utvecklingen av trafikintressena i de landsdelar, som av vägförkortningen kunna gagnas och som först efter hand kunna göra sig gällande. Hur som helst torde banan utöver sin betydelse för lokaltrafiken och den lokala genomgångstrafiken tillsvidare också mer eller mindre tillfälligt kunna såsom "reserv" tjäna den längre genomgångstrafiken. Därmed torde i statens hand det kortare "dubbelspåret" å sträckan Ockelbo-Uppsala nöjaktigt försvara sin tillvaro i avvaktan på vad framtiden kan bära i sitt sköte. - Även om banan efter statsinlösen skulle tillsvidare trafikeras endast med järnvägsomnibus eller - som ytterlighet - ligga helt otrafikerad, så vore detta, så vitt vi kunna finna, en mera framsynt lösning än dess upprivande, ett förhållande som vi nämna endast till belysande av den sistnämnda åtgärdens orimlighet. Alternativet med statsdrift på grundval av nytt arrende kan endast hava ett tillfälligt och kortvarigt berättigande i händelse att en annan och definitiv lösning icke skulle kunna vinnas före innevarande års utgång och frågan i sådant fall behöva föreläggas nästa års riksdag, ett uppskov som såvitt möjligt bör undvikas men för vars ordnande på skäliga villkor parternas tillmötesgående i nödfall bör kunna påräknas. Den motivering vi här kunnat förebringa kan under pågående utredning icke göra anspråk på fullständighet. Men vi våga hoppas att de här framförda synpunkterna skola ådagalägga att Gävle-Ockelbo järnväg är och kan antagas bliva av sådan betydelse för det allmänna att den icke får utplånas å rikets järnvägskarta utan att riksdagen haft tillfälle pröva frågan om statsinlösen och vad därmed kan sammanhöra. På grund av vad sålunda anförts hemställa vi, att riksdagen måtte besluta att ställa erforderliga medel till förfogande för statens järnvägars Övertagande och drivande av Gävle-Ockelbo järnväg, Bihang till riksdagens protokoll 1935. 3 saml. Nr 132-137. 2
