Motioner i Första kammaren, Nr 148. 5 tionen och därvid jälnväl åtaga sig de förpliktelser, som ett dylikt mottagande skulle medföra. För Gävle innebär denna frikostiga gåva en möjlighet att mom en nära framtid kunna realisera. en länge närd önskan att inom staden få till stånd ett museum för konst, konsthantverk och konstindustri, vilket jämväl skulle kunna tagas i anspråk som utställningslokal. Gävle torde vara den medelstora svenska stad, som är sämst lottad i nu ifrågavarande avseende. Staden har icke -i likhet med åtskilliga andra svenska städermottagit några bidrag av lotterimedel för ordnande av sin museifråga. Inom staden finnas hopbragta en del Gestrike-Hälsinge hembygdsförbund tillhöriga samlingar av konst m. m., vilka f. n. äro uppställda på högre allmänna läroverkets vind. Det säger sig självt, att denna lokal, som för övrigt endast är att anse såsom tillfällig, blir så pass svårtillgänglig för den stora allmänheten att man knappast kan tala om ett utställande i vanlig mening. Det torde icke vara någon överdrift att påstå, att avsaknaden av en verklig museiinstitution, om vars betydelse för upplysningen, de fria bildningssträvandena och skolornas undervisningsverksamhet olika meningar väl knappast kunna råda, inverkat ogynnsamt på samhällets kulturella liv. Emellertid skulle ett museum i Gävle icke gagna allenast staden utan jämväl bliva till avsevärd betydelse för hela Gästrikland. En till Gävle förlagd central museiinstitution skulle nämligen bl. a. innebära ett starkt stöd åt hembygdsvården och hembygdsforskningen inom landskapet och kunna åt denna verksamhets organisation förläna en sedan länge eftersträvad fasthet. Ett förverkligande av den rettigska museidonationen skulle lösa Gävles och Gästriklands museifråga på ett utomordentligt sätt, varjämte till museet donerade samlingar komme att stanna i den stad, som donator i första hand haft i åtanke. Dessa samlingar hava av fackmän betecknats såsom synnerligen representativa och i en del avseenden högtstående. Här må endast nämnas, att i samlingarna ingå ett par hundratal målningar, omfattande svenskt måleri från 1600-talet fram till 1890-talet, ett avsevärt antal möbler från samma tid, däribland ett flertal barockskåp, nära 300 silverpjäser till övervägande del förfärdigade av provinsiella mästare, ostindiskt porslin, fajanser och glas. Samlingarna innehålla ett par grupper, som enligt utsago av experter äro efter svenska förhållanden unika och omöjliga att för närvarande eller i framtiden sammanbringa. Föremålens antal uppgår till närmare 5,000. Länsintendenten, filosofie doktorn Philibert Humbla, som haft i uppdrag att katalogisera samlingarna och således varit itillfälle att närmare bedöma dem, har förklarat, att samlingarna såsom helhet betraktade hava ett utomordentligt kulturhistoriskt värde, inom vilket den rent konstnärliga genomsnittsnivån ligger mycket högt. Doktor Humbla. slutar en i tidskriften "Från Gästrikland 193-L" lämna exposé över de rettigska samlingarna med orden: "För konstvänner och för alla, som törsta efter kunskap och bildning, för ungdom och alla yrkesmän inom hantverk och industri, för hela Gästriklands kulturella liv är det av, oskattbar betydelse att dessa föremål komma till sin rätt, att dess värden givas åt folket, som fått dem som gåva och som behöver dem, och därför få de ej
