Motiomrr i Första kammaren, Nr 169. I Nr 152. Av herrar Norling och Lindley, angående andre fartygsmepektörs placering 'li lönegrad. Efter 13 års verksamhet uppfördes år 1928 fartygsinspektionens lokala organ på ordinarie stat och genomfördes i samband därmed lönereglering. Sedd i relation till andra med fartygsinspektörerna i lönehänseende då jämställda tjänstemän medförde denna reglering för samtliga sänkt lönestandard. Hårdast drabbades de femton andre inspektörer, som hade nautisk eller maskinteknisk utbildning. De tre skeppsbyggeritekniskt utbildade andre inspektörerna fingo i likhet med de sex förste inspektörerna blott en mindre lönesänkning. ' Före löneregleringen var för envar andre fartygsinspektör årsarvodet bestämt till samma belopp, som tjänsteman i dåvarande 1:a lönegraden (nu B 21) åtnjöt i årsavlöning, minskad med 100 kronor svarande mot avdrag för egen pensionering. o Vid löneregleringen placerades ovannämnda femton inspektörer i lönegrad B 18, medan de övriga tre medgåvos placering i B 20; alltså i synnerhet för de förstnämnda en betydande nedflyttning. Som exempel på huru olyckligt löneregleringen kom att verka må här nämnas, att flera av andre inspektörerna fingo genom regleringen ifråga och de i samband med uppförandet å ordinarie stat uppkommande pensionsavdrag etc. sina årsavlöningar minskade med i förhållande till avlöningens storlek så betydande belopp som 700 a 800 kronor, ja, i ett par fall med ej mindre än cirka 1,000 kronor, oaktat de kommo i åtnjutande av två och tre ålderstillägg. Genom uttalanden till statsrådsprotokoll av flera föredragande departementschefer hade fartygsinspektörerna bibringats den uppfattningen, att en genomförd lönereglering skulle bli en reglering till det bättre. Så mycket större blev besvikelsen när motsatsen blev fallet. Någon motivering för andre fartygsinspektörernas nedflyttning i löneväg synes aldrig hava meddelats. Nämnda inspektörer vände sig också redan året därpå - i oktober 1929 -till Konungen med underdånig hemstållan om, att deras lönefråga måtte upptagas till förnyad prövning och att råttvisa måtte vederfaras dem. Framställningen ifråga remitterades omedelbart av vederbörande departementschef till 1928 års lönekommitté, men därefter lär intet ha försports angående densamma. Bihang till riksdagens protokoll 1935. 3 saml. Nr 152-154. 1
