Sida:RD 1935 23.djvu/587

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motionn- vf l"örsta kammaren, Nr 152. 5 Skillnaden i förste inspektörs och andre inspoktörs befogenhet att meddela förbud ar närmast av teoretisk art. Under de tjugo år fartygsinspektionen nn existerat torde för samtliga sex förste inspektörers vidkommande sådana fall, där dylikt förbud behövts och endast av förste inspektör kunnat meddelas, ha förekommit ytterst få om ens en enda gång. Om viss tredska föreligger samt i fråga om de vanligaste och mest svårbedömbara stoppningsanledningarna -" olämpliga lastningsförhållanden, större skrovskador m. m. - äger andre inspektör precis samma befogenhet som förste inspektör att förbjuda fartygs nyttjande, å ock att meddela förbud mot nyttjande av fartygs samtliga inrättningar och redskap, förbud för övrigt, vilka i sin tur kunna - såsom vederbörande departementschef vid institutionens tillblivelse år 1914 till statsrådsprotokollet uttalade - medföra även

  • förbud för fartyget att gå till sjöss".

Det nu anförda är hela skillnaden i tillsynsarbetet. Samtliga övriga åligganden och befogenheter rörande tillsynsverksamheten äro alldeles lika för de båda inspektörsgraderna. Inspektionsskyldigheten och -befogenheten är sålunda lika, oavsett fartygs nationalitet, art, storlek, användning och nyttjandeområde, så ock skyldig- heten att verkställa av sjöman påkallad, i 38 och 59 §§ sjömanslagen omförmäld syn å fartyg för utrönande av dettas sjövärdighet. Ensartade äro likaledes samtliga inspektörers övriga i lagar och förordningar stadgade skyldigheter och befogenheter rörande tillsynen. Exempelvis äger andre inspektör samma befogenhet som förste inspektör att under särskilda betingelser medgiva visst undantag från sjöarbetstidslagens efterlevnad. Båda inspektörsgraderna äro skyldiga tillhandagå redare m. fl. med råd och upplysningar rörande tillämpningen av den mångfald lagar och förordningar, som röra sjöfartssåkerheten och sjöarbetstidslagen. Samtliga inspektörer kunna förordnas att vara i. arbetsskyddslagen omförmäld specialinspektör, liksom också åläggas utföra vissa andra uppdrag. Fartygsinspektörerna hava alla samma skyldighet att till laga åtal angiva av dem iakttagna överträdelser av föreskrifter om sjöfartssåkerheten etc., och även i övrigt är det rena expeditionsarbetet likartat. Av det andragna bör framgå, att numera finnes ej ens formellt någon nämnvärd - i vart fall ej i sak betydande - skillnad i förste och andre fartygsinspektörs uppgifter. Desslikes torde framgå, att fartygsinspektörerna påvilande uppdrag äro många och vittomfattande samt att deras befogenhet är ansenlig. I vårt land torde, 'frånsett inspektionens chefsmyndighet, endast domstolar och konungens befallningshavande äga någon befogenhet av så vittomfattande art som den fartygsinspektör äger. Funktionärer, som äro satta att övervaka efterlevnaden av så viktiga lagar som de rörande sjöfartssåkerheten givna, måste bestås en sådan lönestandard, att personlig oavhångighet i vidstråcktaste mening kan av dem krävas.