Motioner cl Första kammaren. Nr 162. 7 Vi ha för samtliga andre inspektörer tänkt förorda placering i lönegrad B 22, alltså en uppflyttning om endast en lönegrad över den inspektörerna voro likställda med före löneregleringen år 1928. Placering i denna lönegrad skulle för samtliga de i tjänsten äldre sjökaptenerna och övermaskinisterna medföra en uppflyttning om tre löneklasser samt för skeppsbygguadsingeniörerna två löneklasser. Vidare skulle en sådan placering återföra inspektörerna i paritet med den å fartygsinspektionsbyrån placerade byränspektören - sjökapten - med vilken andre inspektörerna ett tiotal år före löneregleringen 1928 i lönehänseende voro jämställda, men vilken byränspektör året därpå uppfiyttades i lönegrad B 22, en i sig enligt vår åsikt låg lönegrad jåmväl för sagde tjänsteman. Dårest icke åtminstone den av oss ifrågasatta löneförbättringen omedelbart kommer till stånd, torde sannolikt i uppåtgående tider få räknas med fortsatt flykt av andre inspektörer från statstjänst, liksom också svårigheter uppstå med rekryteringen, omständigheter, som självklart förrycka kontinuiteten i fartygsinspektionens verksamhet, till skada för rederinäring såväl som för ombord anställda av alla grader. Här må erinras om att av de sexton andre inspektörer, som tillsattes vid institutionens tillkomst för tjugo år sedan, endast tre (3) kvarstå i sådan tjänst. Ingen av de då tillsatta har emellertid pensionerats, men två ha avgått med döden och en ingeniörsutbildad befordrats. Övriga ha övergått till privattjänst. På vissa av andre inspektörsposterna har ombyte ägt rum två å tre gånger, och medan ingen av förste inspektörerna har med sin fördel funnit förenligt att övergå i privattjänst ha cirka tjugo andre inspektörer övergått i sådan tjänst, därvid de i regel kommit i åtnjutande av begynnelselöner om två å tre gånger andre inspektörs slutlön inberäknat dyrtidstillägg. I det nämnda antalet avgångna inspektörer inberäknas likväl icke det antal personer, som under kortare eller längre tid - i flera fall över hela år - varit förordnade som tjänstförråttande andre fartygsinspektörer eller extra funktionärer. Det lär från visst håll gjorts gällande, att ett anmärkningsvärt stort antal personer sökte inspektörsplatser, då dessa inrättades år 1915, och att detta vore ett belägg för att desamma voro eftersträvansvärda. Även om nu verkligen så vore fallet, år den föregivna slutsatsen ändå icke riktig, eller att befattningarna 11 och för .s-¿g vore något särskilt att stå efter. Emellertid får det nåppeligen anses vara ens under normala förhållanden något märkligt, därest från tre yrkeskårer, sammanlagt inom sig rymmande flera tusen för ifrågavarande tjänster åtminstone formellt behöriga, icke ullt två hundra personer - i åldern 25 till 60 år - sökt bortåt ett tjogtal befattningar. Det ligger närmare till hands att förundra sig över, att icke dessa befattningar söktes av ännu flera, om man besinnar, att tjänsterna ifråga kungjordes till ansökan lediga vid en tidpunkt, då på grund av krig sjötjänsten var förenad med stora faror. Ett nog så talande bevis för att andre inspektörsbefattningarna icke äro
