Motioner i Första kammaren, Nr 168. 9 Nr 158. Av herr Gustafson, Fritiof m. fl., angående rättighet till utsloänkning av rusdrycker d första allmänna svenska distriktslantbruksmötet pd Axvall 1.935. Genom kungörelse den 12 juni 1931 (Sv. förf.-saml. nr 211) fastställde Kungl. Maj:t stadgar för allmänna svenska lantbruksmöten. Det första lantbruksmöte, som anordnas i överensstämmelse med dessa stadgar, avhålles på Axvall den 19-24 juni 1935. Programmet för detta möte, som har den ofiiciella benämningen första allmänna svenska distriktslantbruksmötet på Axvall 1935, stadfästes av Kungl. Maj:t den 4 maj 1934. Mötets ändamål är att främja det svenska lantbruket och därtill hörande binäringar ävensom skogsskötseln, fisket och hemslöjden. För den skull anordnas vid mötet utställningar av olika slag, belysande nämnda näringars ståndpunkt och åskådliggörande de för näringarna förekommande hjälpmedlen. Dessutom avser mötet att bereda möjlighet till utbyte av erfarenheter och åsikter i för näringarna betydelsefulla frågor. Mötet är liksom varje annan jämförlig utställning för sin ekonomi i hög grad beroende av att mötets restaurang kommer iåtnjutande av fullständiga utskänkningsrättigheter, såsom utan undantag varit fallet vid de tidigare - före omorganisationen år 1931 - anordnade lantbruksmötena av motsvarande omfattning. Härigenom kan mötesbestyrelsen ernå betydligt gynnsammare villkor i sina avtal i skilda hänseenden, såsom ifråga om andel av bruttovinsten å restaurangrörelsen och beträffande avgifter från försäljare av olika slag, även sådana, vilka icke hava någon beröring med utskänkningen eller den servering, som står i samband med denna. Det är nämligen en gängse uppfattning bland mötesbestyrelsens motparter vid dylika avtal. att det rent affärsmässigt sett är möjligt för dem att sträcka sig betydligt längre i fördelaktig riktning för mötesbestyrelsen, om det över huvud finnes möjlighet för mötesbesökarna att inom mötets område intaga måltid å restaurang med fullständiga utskänkningsrättigheter. Förklaringen härtill torde vara den, att de anse sig kunna räkna med att besöksfrekvensen stiger i sådan händelse men framför allt att mötesbesökarna ägna längre tid åt besöket i sådant fall. I detta avseende kan framhållas, att mötet är förlagt till en plats, som ligger mycket nära flera städer med restauranger med fullständiga utskänkningsrättigheter, vilket medför att dessa restauranger kunna erbjuda en svår konkurrens med mötets egen restaurangrörelse, därest denna icke är likställd med dessa i utskänkningshänseende. Därest mötesbestyrelsen icke kan ernå tillräckligt gynnsamma ekonomiska villkor av sina motparter och det i följd därav uppstår underskott, måste
