Motioner i Första kammaren, Nr 168. 28 Nr l62. Av herr Wøhlin m. fl., om höjning av tullsatserna d -vissa för lacker avsedda lösningsmedel m. m. Före 1926 års handelstraktat. med Tyskland utgjorde tullsatsen för den övervägande delen av lösningsmedel för lacker 250 kronor för 100 kilogram. Genom nämnda avtal medgavs från svensk sida tullnedsättning från 250 till 30 kronor för 100 kilogram för vissa slag av lösningsmedel och denna tullsats har sedermera genom upprepade ändringar i tulltaxan, föranledde bl. a. av 1929 års tilläggsavtal till förenämnda traktat kommit att gälla för i stort sett alla viktigare lacklösningsmedel. Importen av för lacker avsedda lösningsmedel utgjorde under år 1933 294 ton med ett värde av 406,000 kronor. Större delen av importen eller 161 ton med ett värde av 237,000 kronor härrörde från Tyskland. Sedan åtskilliga år tillbaka har ett företag inom landet tillverkat ättiketer, och år 1930 upptog samma företag tillverkning av butylacetat och vissa. andra lösningsmedel. År 1933 utgjorde den inhemska tillverkningen av estrar, avsedda till lösningsmedel 195 ton med ett värde av 307,000 kronor. Det lösningsmedel, som har den ojämförligt största betydelsen, är butylacetat, vilket torde representera cirka 90 procent av Sveriges förbrukning av lösningsmedel för lacker. Av de för denna tillverkning använda råvarorna, ättiksyra och butanol, importeras det senare av den svenska fabriken. Tullsatsen för butanol utgör 15 procent av värdet, vilken tullsats medför en tullbelastning av omkring 15 öre per kilogram färdigt butylaeetat, Butanol är för närvarande icke föremål för inhemsk tillverkning men försök att upptaga denna tillverkning hava sedan en tid tillbaka pågått vid flera fabriker, varför anledning finnes antaga, att butanol snart kommer att framställas inom landet. Sedan den svenska fabrikationen igångsattes, hava priserna på lösningsmedlen nedpressats med 35-40 procent, vilket haft till följd att den nuvarande tullsatsen icke erbjuder ett nöjaktigt skydd för den inhemska tillverkningen. Av de förhållanden, som rådde före upptagandet av den inhemska tillverkningen av lösningsmedel, framgår, att en inhemsk lösningsmedelstillverkning är till fördel för de svenska lacktillverkarna. Genom att de utländska företagen tidigare höllo relativt höga priser på lösningsmedel och låga priser på de färdiga lackerna, försvarades ofta de svenska tillverkarnas ställning. Sedan det svenska företaget började utbjuda lösningsmedel upphörde denna prispolitik. I stället utsattes den nya tillverkaren av lösningsmedel för en stark priskonkurrens.
