Sida:RD 1935 23.djvu/633

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

.Votiom-r i Första kammaren, Nr l67. Il Nr 167. Av ln-rrar Granath och Forslund, angående förbättring av pensionsunderlagen för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och för arbetare i statens tjänst. Kungl. Maj:ts i proposition till 1934 års riksdag framlagda förslag angående rätt till tjänstepension för tjänstemän inom den civila statsförvaltningen var till sin väsentliga del grundat på 1930 års pensionssakkunnigas förslag till nytt reglemente angående tjänstepension för tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen. Kungl. Maj :t begränsade emellertid sitt förslag så, att någon ändring ifråga om sättet för pensionsunderlagens beräknande icke gjordes, utan föreslogs att pensionerna allt fortfarande skulle utgöra 2/s av lönen å billigaste ort. I det förslag som pensionssakkunniga framlade hade föreslagits att pensionerna skulle utgöra 2/a av lönen å medeldyr ort. Departementschefen medgav att vissa skäl onekligen kunde anföras till stöd för en sådan ändring i sättet för pensionsunderlagens beräknande, att lönen å en något högre ortsgrupp än den lägsta skulle tjäna såsom grundval vid beräkningen, samt att olika alternativ för en sådan ändring varit under omprövning inom finansdepartementet. Vid frågans övervägande stannade emellertid departementschefen vid att förorda, att någon ändring av gällande pensionsunderlag för ordinarie befattningar icke skulle företagas. Detta ställningstagande sammanhängde, framhöll departementschefen, med den karaktär, som revisionen av pensionslagstiftningen enligt hans förslag skulle få. I anslutning till denna departementschefens uppfattning blev någon ändring av sättet för pensionsunderlagens beräknande icke beslutad vid 1934 års riksdag. Frågan om förbättring av pensionerna har emellertid sedan länge varit en för de statsanställda i hög grad aktuell fråga, och i all synnerhet har detta varit förhållandet för de å de dyraste orterna stationerade befattningshavarna. Av såväl 1930 års pensionssakkunniga, som även av departementschefen i samband med föredragningen av här ovan omförmälda proposition till 1934 års riksdag, och jämväl även av 1934 års bankoutskott vid behandlingen av propositionen, har konstaterats att nuvarande grunder för beräkning av pensionsunderlagen vore otillfredsställande. Detta är sålunda ett allmänt konstaterat missförhållande. Tvekan torde dock råda om på vad sätt rättelse bör ske för att största möjliga rättvisa skall beredas de av frågan berörda befattningshavarna, och icke ens bland de statsanställda torde man vara fullt enig om på vad sätt detta bör ske. Från en del håll ha sålunda framställts krav om dyrortsgruppering även av pensionerna. i likhet