Sida:RD 1935 23.djvu/69

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Mnlioner i Förnlu l'amm.uron, Nr 9. 7 Nr 9. Av herr Potrón m. fl., angående uppflyttning i högre lönegrad av direktör och assistent vid föriraringsanstalten i' Norrköping. Såsom framgår av här som bilaga vidfogade transumt av fångvårdens skrivelse den 22 september 1934 angående anslag till fångvården att äskas vid 1935 års riksdag, begärdes däri, att direktören vid centralfängelset i Norrköping och den därmed förenade vårdanstalten för förminskat tillräkneliga förbrytare, vilken befattningshavare såsom "direktör av 3:e klass" är placerad i lönegrad B 24, måtte bli "direktör av 2:a klass" med placering i lönegrad B 26, och att assistenten vid samma fångvårdsanstalt, vilken såsom "assistent av 3:e klass" är placerad i lönegraden B 16, måtte bli uppflyttad i den för "assistent av 2:a klass" gällande lönegraden B 18. Till denna framställning har departementschefen emellertid ansett sig icke kunna taga slutlig ståndpunkt, förr än dessa befattningshavares ställning efter en omorganisation av fångvårdsanstalterna blivit ytterligare utredd. Goda skäl synas oss emellertid finnas för att redan nu bifalla fångsvårdsstyrelsens ifrågavarande framställning. Av ledningen för en förvaringsanstalt för psykiskt abnorma brottslingar - där ej är fråga om någon tids obligatorisk isolering utan behandlingen, jämlikt föreskrifterna i den för sådan anstalt gällande verkställighetslagen, redan från början skall vara helt individuell, alltefter den förvarades psykiska tillstånd och uppträdande, och där förvaringstiden efter minimitidens utgång är helt obestämd - måste nämligen fordras alldeles särskilda kvalifikationer, såsom ett säkert psykologiskt bedömande av khentelet och ett aldrig svikande intresse för att genom lämpliga åtgärders vidtagande (såsom arbetsförmedling, m. m.) möjliggöra utskrivning, där sådan kan anses böra försökas. Det vore därför i hög grad olyckligt med täta ombyten i ledningen av förvaringsanstalten, men stor risk härför föreligger, därest direktörens och assistentens löner förbli lägre än vid övriga centralfängelser i riket, frånsett kvinnofängelset i Växjö. Erhölle däremot direktören och assistenten vid förvaringsanstalten samma löneplacering som motsvarande befattningshavare vid centralfängelserna i Malmö, Mariestad och Härnösand samt å Härlanda, vore det större utsikt, att de ej vid uppkommen ledighet å ifrågavarande tjänster vid någon av dessa fångvårdsanstalter söka transport dit, fastän förvaringsanstalten är vida mer svårskött. På här anförda. skäl få vi sålunda hemställa,