Sida:RD 1935 23.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

14 Motioner z' Första kammaren, Nr 10. berg, att det med hänsyn till arbetets behöriga bedrivande å sinnessjukavdelningen vore erforderligt, att en översköterska och laboratoriesköterska. med uppgift att på. samma gång vara registrator och verkställa fotograferingar för vetenskapliga ändamål anställdes vid avdelningen. Direktören vid centralfängelset å Långholmen Sven Axi, som den 3 december 1932 jämte eget yttrande överlämnade professorn Kinbergs ovanberörda skrivelse den 19 november 1932, anförde därvid bland annat följande: "Vad Kinberg anför rörande behovet av personalökning kan av mig i det väsentliga. vitsordas. Det är klart, att den för sinnessjukavdelningen f. n. anvisade personalen är alldeles otillräcklig, då avdelningen skall hysa. omkring dubbelt så många fångar som förut. Likaså instämmer jag med Kinberg i hans påpekande att sinnessjuka. straffångar i regel äro betydligt mer svårskötta och följaktligen tarva större bevakning än de s. k. undersökningsfångarna. Emellertid synes det, ej minst med hänsyn till de ogynnsamma statsfinansiella förhållandena knappast vara tillrådligt att utöka sinnessjukavdelningens personal i den utsträckning, som av Kinberg begäres, innan noggrann erfarenhet vunnits rörande personalbehovet. Jag anser mig därför böra föresla, att sinnessjukavdelningens första våning, vilken är avsedd att emottaga straffångar, till en början allenast till hälften tages i anspråk, så att erfarenheten må. utvisa, vilket personalbehov, som föreligger för att tillgodose hela denna våning. Därest sådan inskränkning göres, synes personalbehovet kunna tills vidare begränsas till 1 dagrumsvakt, 1 vakt för isoleringsavdelningen och övervakningssalen, 2 nattvakter, 1 avlösare, 1 "veckoledig" och 1 vakt för långbadet. Härutöver torde erfordras 1 översköterska och 1 överkonstapel för kanshavdelningen. Då den nya avdelningen, som nämnt, är avsedd för sinnessjuka svårskötta straifångar och därför kräver större personal, torde vid det av Kinberg angivna förhållandet att de å andra våningen förvarade undersökningsfangarna i allmänhet äro mera stillsamma och lättskötta. vid behov kunna påräknas tillfällig förstärkning av vårdpersonalen från sistnämnda avdelning, varjämte fängelsets vanliga bevakningspersonal självfallet star till förfogande i händelse av svårare oroligheter. - Vid bedömande av personalbehovet torde också hänsyn böra tagas till det förhållande, att sinnessjukavdelningen f. n. är väl tillgodosedd i fråga om personal. Å avdelningen tjänstgöra nu 1 sinnessjukläkare, 1 biträdande läkare, 1 uppsyningsman, 1 överkonstapel, 15 vaktkonstaplar, 1 sjuksyster, 1 manligt skrivbiträde och 2 kvinnliga skrivbiträden. Avlöningsstaten för ifrågavarande personal belöper sig räknat per år till omkring 75.000 kronor. Lägger man härtill, att ersättningarna till sinnessjukläkaren för verkställda undersökningar under budgetåret 1931-1932 uppgått till 5,900 kronor, finner man, att avdelningen enbart i personalkostnad kräver icke mindre än nära 81,000 kronor om året, ett belopp, som i själva verket överskrides genom kostnader för semester- och sjukvikarier. Då avdelningen i medeltal byst omkring 28 fångar, har varje fånge således per år kostat statsverket nära 3,000 kronor allenast i avlöning m, m. åt den personal, som undersökt hans sinnesbeskaffenhet och vårdat honom. Ett å. sinnessjukavdelningen upprättat förslag till tjänstgöringsschema för den nya personalen bifogas. Utan att vilja yttra mig rörande förslagets detaljer anser jag mig dock böra framhålla, att detsamma erbjuder personalen väl stora fördelar. Även om man måste medgivn, att arbetet bland sinnessjuka straffångar iir mera krävande än annat fångvårdsarbete, synes det likväl ej vara alldeles nödvändigt, att t. ex. varje nattjänstgöring skull åtföljns av två på varandra följande helt tjänstefria dygn. Jag får överlämna till Kungl. Styrelsens bedömnnde huruvida personaltillgången medgiver sådan lättnad i tjänstgöringen, som för annan bevukningspersonnl iir fullkomligt okänd. Av de 15 vnktkonstnpelstjllnster. vnröver sinnessjuknvdelningen f. u. förfogar, äro agentligen emlast 12 så att sllga ordinarie föringdu. till avdelningen. Ile övriga tre hava en efter en för tillfälliga ändamål etltllts till avdelningens iisriogmuh-. men dl avdelningen. även sedan ifrågavarande ltndnnull upphört. hnit behov av ilo.-.sn tiiiustrr. hava de genom särskilt medgivande av Kungl. Styrelsen varje år fått fortfarande disponeras av avdelningen. Det synes i detta sammanhang vara lämpligt. att dt he-hovet av de tre tjlnstenm är konstant. avdelningen för framtiden permanent tilldelas ifrågavarande tjtuu-"tm-"