Jordbru-ksutskottets utlåtande Nr 42. 9 svara att överblicka och bemästra. En avsevärd brist vidláder nu gällande bestämmelser diirutinnan, att enligt desamma det i stort sett lämnats åt liinsstyrelserna att bestämma gränserna för de ingrepp från statens sida. som en epizooti bör föranleda. De enskilda djurägarna och andra, vilkas personliga frihet och näringsutövning kraftigt beskäras, torde med fog kunna fordra, att deras skyldigheter å ena samt deras ooh statens befogenheter à andra sidan till sina huvudgrunder någorlunda klart fastställas i allmåin författning och ej bliva uteslutande beroende av uppfattningen hos en lokal myndighet. Behovet av en författningsrevision på ifrågavarande område har ock kraftigt understrukits i ett stort antal av de avgivna yttrandena och även eljest kommit till synes genom ett flertal framställningar i ämnet. I likhet med de sakkunniga och medieinalstyrelsen anser jag, att de bestämmelser, som reglera huvuddragen av bekämpandet av de smittsamma husdjurssjukdomarna samt de enskilda djurägarnas och andra av bestämmelserna berörda personers rättigheter och skyldigheter böra, med hänsyn till dessa bestämmelsers vikt och betydelse, upptagas i en av riksdagen godkänd epizootilag. Jag förutsätter emellertid, att därest situationer uppkomma, vilkas bemästrande kräver särskilda anordningar eller åtgärder, som ej i lagen reglerats, Kungl. Maj:t äger utöver vad i lagen stadgas träffa erforderliga anstalter för den ifrågakommande sjukdomens bekämpande. I av Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdad kungörelse böra meddelas sådana tillämpningsföreskrifter till lagen, som äro av mera allmängiltig eller ingripande beskaffenhet" Enligt departementschefens mening borde sådana detaljbestämmelser rörande bekämpandet av förevarande sjukdomar - vilka huvudsakligen vore av rent veterinär natur och med hänsyn därtill icke sällan i samband med nya rön på det veterinärvetenskapliga området i behov av ändringar eller ock ordningsföreskrifter - i största möjliga mån fastställas av medicinalstyrelsen och vederbörande länsstyrelse. Sjukdomar som böra omfattas av den ifrågasatta lagen. ' l de sakkunnigas och medicinalstyrelsens förslag har avsetts, att den nya lagstiftningen skulle omfatta flertalet kända husdjurssjukdomar. Departementschefen har härvid delvis frångått förslagen och för sin del hemställt, att lagen endast skulle omfatta några av sjukdomarna. Enligt hans uppfattning skulle lagstiftningen omfatta 1) samtliga i 1898 års förordning angivna sjukdomar - med undantag av elakartad klövsjuka hos får och getter - nämligen mul- och klövsjuka hos klövbärande djur, boskapspest 'hos idisslande djur, elakartad lungsjuka hos nötkreatur, rots hos häst, vattuskräck hos husdjur, koppor hos får, mjältbrand hos husdjur, frasbrand hos idisslande djur (mjältbrands- emphysem) ävensom skabb hos får och häst; 2) utav de tre sjukdomar, 1906 års kungörelse omfattar, endast svinpest; 3) hönspest och hönskolera, som tidigare reglerats genom 1931 års kungörelse; samt 4) smittsam kastning hos häst.
