Jordbruksulskottets utlåtande Nr 65. 3 vid segelleden Stockholm-Sigtuna, cirka 45 kilometer landsvägsledes från Stockholm. Sedan Kungl. Maj:t den 3 augusti 1934 förordnat, bland annat, att kronoegendomen Ventholm nr 4 - med vissa angivna undantag - skulle per den 14 mars 1935 överföras till arrendecgnahemsfonden, därvid statens jordnämnd skulle äga att dessförinnan vidtaga erforderliga åtgärder för utläggande och bebyggande å egendomen av arrendeegnahem, har statens jordnämnd i skrivelse den 21 februari 1935 underställt Kungl. Maj:ts prövning fråga om försäljning av viss del utav kronoegendomen. Nämnden har därvid framhållit, att en del vackra strandpartier av egendomen, som syntes med fördel kunna disponeras för tomtändamål och ej behövdes för arrendeegnahemmen eller huvudgården, lämpligen kunde avsättas till tomtområden. Det syntes jordnämnden lämpligast och enklast, att ifrågavarande områden såldes tillhopa i befintligt* skick till köpare, som kunde betala köpeskillingen för det hela kontant. Enligt jordnämndens mening torde områdena kunna saluvärderas efter ett pris av i genomsnitt ungefär 800 kronor per tunnland eller sammanlagt i runt tal 22.000 kronor. Domänstg/relsen har i infordrat yttrande förklarat sig icke hava något att erinra mot försäljning av de i jordnämndens framställning angivna områdena. Det av jordnämnden beräknade värdet, 22,000 kronor, syntes dock styrelsen vara för lågt. Enligt styrelsens uppfattning vore det lämpligt, att vid områdenas utbjudande saluvärdet upptoges med ett till 27,000 kronor förhöjt belopp. Departementschefen har i ärendet anfört följande: "Ej heller för egen del finner jag anledning till erinran mot försäljningen av ifrågavarande områden. Härvid torde förfaras i överensstämmelse med vad statens jordnämnd föreslagit. Vidkommande frågan om områdenas saluvärde har jag icke haft möjlighet ännu att taga någon bestämd ställning till de olika meningar, som härutinnan kommit till uttryck. Då det syntes angeläget, att försäljningen må. snarast äga rum, torde ärendet emellertid utan hinder härav böra underställas innevarande års riksdag. Jag förutsätter härvid, att den slutliga prövningen av saluvärdet överlämnas åt Kungl. Maj:t, som lärer komma att tillse, att statens intressen vederbörligen tillgodoses" Utskottet har icke något att erinra mot den ifrågasätta försäljningen av förevarande områden. Det synes emellertid icke vara uteslutet, att staten kunde erhålla högre köpeskilling för områdena, om dessa - i stället för att, såsom statens jordnämnd föreslagit, försäljas till en köpare - styckades i lämpliga tomter och sedermera avyttrades direkt till sådana spekulanter, vilka själva ämnade bebygga tomterna. Frågan härom torde kräva viss ytterligare utredning, som lämpligen verkställes av Kungl. Maj:t. Utskottet förmenar därför, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma ej endast områdenas saluvärde utan även förfaringssättet vid försäljningen. Utskottet.
