Sida:RD 1935 34.djvu/471

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. riga jordbrukskrediter som framförallt det rådande ränteläget synes tala för att förslaget redan nu bliver föremål för statsmakternas prövning. Mot jordbrukskreditutredningens uttalande, att utlämnandet av stödlån borde upphöra med utgången av budgetåret 1934/1935, har jag icke något att erinra. Dessa lån hava varit motiverade under höjdpunkten av en kris, då bristen på kontanta medel gjort sig särskilt kännbar. Sedan en återgång mot normalare förhållanden börjat ske, torde detta slag av hjälpverksamhet kunna undvaras. Vad däremot ackordslåneverksamheten beträffar tala starka skäl för att denna någon tid framåt får-fortsätta. Jordbrukskreditutredningens förslag i syfte att giva ökad effektivitet åt denna verksamhet anser jag mig böra i princip biträda. Iikaledes tillstyrker jag, att hjälp må kunna lämnas också i andra fall än där möjligheter finnas för genomförande av ackord. Det av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Norrbottens län gjorda uttalandet till förmån för att hjälp tillika i någon form bereddes av krisen drabbade jordbrukare, som tvingats lämna sina jordbruk, är visserligen behjärtansvärt. Då emellertid, vilket förvaltningsutskottet även framhållit, antalet dylika jordbrukare lärer vara mycket stort samt det övervägande antalet av dessa torde hava skaffat sig utkomst på annat håll, synes med hänsyn jämväl tagen till det finansiella läget ävensom svårigheten att avgöra, vilka jordbrukare, som sålunda borde hjälpas, någon åtgärd i sist angivet syfte icke nu böra vidtagas. I sitt betänkande den 16 november 1934 har jordbrukskreditutredningen, såsom nämnts, funnit det vara förtjänt att övervägas, huruvida icke längre gående åtgärder till stöd för skulåtyngda jordbrukare än de i betänkandet föreslagna borde vidtagas från statens sida. Emellertid har utredningen ansett ett slutligt bedömande av detta spörsmål icke kunna ske, förrän den inom statistiska centralbyrån pågående undersökningen rörande jordbrukets skuldsättning avslutats. Till vad utredningen sålunda anfört får jag ansluta mig. I uttalande till statsrådsprotokollet den 9 januari 1935 angående jordbrukskreditutredningens verksamhet har jag förklarat mig utgå från att utredningen, så snart resultatet av nyssnämnda undersökning förelåge, fullföljde den utredning om mera allmän hjälp till högt skuldsatta jordbrukare, som i omförmälda betänkande ifrågasatts. I samband därmed ansåg jag det böra undersökas, om ej anordningar kunde träffas, som gåve landets jordbrukare större motståndskraft mot konjunkturernas växlingar, exempelvis genom förhindrande av överdriven skuldsättning. På min hemställan beslöt Kungl. Maj:t uppdraga åt jordbrukskreditutredningen att utföra en dylik undersökning samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, som därav föranleddes. Frågan om reglering av jordbrukets skuldsättning kan sålunda icke anses slutbehandlad med de förslag, som jag på grund av nu föreliggande betänkanden anser mig böra underståilla Kungl. Maj:ts prövning. Det torde bliva anledning att återkomma till spörsmålet, sedan förenämnda utredningar i ämnet hunnit verkställas. Jag vill i detta sammanhang erinra, att även frågan om möjligheterna att åstadkomma förbättrade villkor för den primära fastighetskrediten jämlikt Kungl. Majlts beslut den 24 juli 1934 är föremål för utredning av särskilda utredningsmän, de s. k. 1934 års fastighetskreditsakkunniga. Ej heller denna utredning är ännu slutförd" Beträffande förslaget till kungörelse angående statens sokundiirlimefond för jordbrukare har departementschefen anfört: