18 Jm dbruksutskottets utlåtande Nr 71. sätta mig, att bestämmelser i huvudaklig överensstämmelse med jordbrukskreditutredningsns förslag härutinnan meddelas. Någon fara för missbruk av lånemöjligheten torde icke förefinnas, därest, såsom utredningen föreslagit. beträffande förutsättningarna för erhållande av dylikt lån stadgas, dels att lånet icke må meddelas annat än i samband med beviljande av lån för genomförande av ackord eller för förekommande av exekutiv försäljning dels ock att den med lånet avsedda anskaffningen eller reparationen finnes onndgängligen behövlig för jordbrukets fort" satta bedrivande. Uppenbart är, att kontroll bör utövas, att länet användes för det ändamål, vartill det avsetts. I fråga om lånebeloppensstorlek biträder jag utredningens förslag med den avvikelsen allenast, att, i överensstämmelse med vad i yttrandena från bland andra statskontoret och lantbruksstyrelsen framhållits, det av utredningen förordade absoluta maximibeloppet, 25,000 kronor, torde böra nedsättas till 15,000 kronor i syfte att begränsa den med utlåningen förbundna risken för statsverket. Sistnämnda lånemaximum torde förslå att tillgodose lånebehovet hos jordbrukare av sådan storleksordning, att de över huvud taget kunna ifrågakomma till erhållande av hjälp på detta sätt. De av utredningen föreslagna relativa gränserna vid ackordelan och lån för förekommande av exekutiv försäljning kunna visserligen synas vida, men å andra sidan torde viss rörelsefrihet böra lämnas, om den àsyftade effektiviteten av hjälpverksamheten skall kunna ernås; Jag anser mig emellertid böra understryka utredningens uttalande, att maximibeloppen endast böra komma till användning i undantagsfall och att lån under inga förhållanden böra utlämnas med högre belopp än som är oundgängligen nödvändigt. Vad beträffar länen för anskaffande av yttre inventarier eller reparation av ekonomibyggnader torde måhända en något högre procentsats än den av utredningen föreslagna hava varit motiverad. Då emellertid lån för sagda ändamål, såsom förut nämnts, endast må beviljas under förutsättning att den med lånet avsedda anskaffningen eller reparationen finnes oundgängligen behövlig samt dessutom erfarenhet synes böra vinnas rörande lämpligheten av den föreslagna procentsatsen, finner jag ej skäl att nu föreslå någon höjning av densamma. Jordbrukskreditutredningens förslag till bibehållande av centralnämnden och lánenämnderna såsom organ för låneverksamheten ävensom de skäl, utredningen till stöd härför åberopat, anser jag mig kunna godtaga. Härav följer, att jag ej funnit mig böra biträda det av centralnämnden förordade förslaget om centralisering av låneäreudenas handläggning till nämnden och förenkling av organisationen genom att ersätta lanenämnderna med låneförmedlare. Antagandet av centralnämndens förslag skulle enligt min mening innebära ett försvagande av organisationen. främst därutinnan, att den garanti för en materiellt riktig bedömning. som lig" ger uti att laneansökningarna först prövas av den lokala nämnden och sedermera kunna bliva föremål för omprövning uv contralniixnnden. skulle försvinna. Men även den erfarenhet rörande hithörsude ärenden. som lånenämnderna förvärvat sig. skulla icke liingro kunna nyttiggöras i lånerörelsen. En viss förenkling av rörelse-n synes dock kunna vidtagas jlimviil med den av utredningen förordade nr;.:nnisntimu-u. Sålunda torde det icke bliva erforderligt att. på sittt nu iir fallet, hus låiwnilinnderna havs anställda slrskilda sekreterare och skrivbitrlidon. Illirigenum böra vissa besparingar l organisatlonakostnadernn kunna en-nas. Frlgan i vilken utsträckning medel för llndunuilet kunna bliva erforderliga undm- nltstn budgetår nndandrager sig Mt säkert iwdömande. Vid
