Sida:RD 1935 34.djvu/564

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 81. 11 Nr 81. Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 3 e. m. Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till organiserandet av landets skogsägare. (1:a avd.) l två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nämligen l:268 av herr Nilsson, Petrus, rn. fl. och II: 455 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte ställa ett belopp av 100,000 kronor till förfogande för att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande användas vid organiserandet av landets skogsägare. Beträffande motiveringen till motionerna, vilka i allt väsentligt äro likalydande, hänvisas till motionen l: 266 sid. 9. Över motionerna l: 268 och II: 455 har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som därvid anfört: "l motionerna har gjorts framställning om anvisandet av ett anslag av 100,000 kronor till organiserandet av landets skogsägare. Enligt vad eentralrådet erfarit har ifrågavarande föreningsrörelse under senare är kraftigt utvecklats. Medan den första skogsägareföreningen konstituerades i Värmland år 1922 bildades under åren 1925-1928 dylika föreningar i Småland, Södermanland, Uppland, Dalarne och Gävleborgs län. Då rörelsen vunnit än snabbare utveckling under de tre sista åren uppgår för närvarande antalet föreningar till omkring tjugo, representerande enligt uppgift över 15,000 medlemmar med en beräknad areal produktiv skogsmark av 2.5 miljoner hektar. Sedan år 1931 verkar en centralorganisation för landets skogsägareföreningar, benämnd skogsägareföreningarnas riksförbund. Man har kunnat. särskilja tvenne typer av skogsägareföreningar, dels mer ideellt betonade, dels rent ekonomiska. Föreningarna av den ideella typen torde mest hava ägnat sig at upplysande och rådgivande verksamhet rörande skogs- och virkesvärd, mätningsbestämmelser o. dyl. men ha även på sina håll förmedlat försäljningar åt sina medlemmar. För de föreningar åter, som hava rent ekonomisk karaktär, har affärsverksamheten blivit den väsentliga, mest framträdande uppgiften. I norra och mellersta Sverige ha skogsägareföreningarna från början varit ekonomiskt betonade och delvis även haft en viss karaktär av kamporganisationer med strävan att bättre kunna göra säljarnas intresen gällande gentemot köparna. I södra Sverige däremot hava skogsägareföreningarna till att börja med haft ideell karaktär. Den senaste depressionstiden med åtföljande försämrade konjunkturer har dock bland annat verkat därhän, att av