Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Nej, förut?»

»Hur så, förut?»

»Hur länge sedan är det, du kom hit?»

»Det har jag ju redan sagt dig en gång, har du glömt det?»

Raskolnikov tänkte efter. Han kunde endast otydligt påminna sig, vad som skett förut och han såg frågande på Rasumichin.

»Hm!» sade denne, »således glömt det ändå! Det förefaller mig, som om du ännu inte vore så alldeles ... Nå, nu efter sömnen blir det väl bättre ... Helt säkert, du har ju redan ett annat utseende. Men nu till saken, du ska’ nog snart komma ihåg alltsammans. Se bara hit, käre gosse!»

Han började taga upp knytet.

»Det låg mig i synnerhet om hjärtat, bror! Ty framför allt måste man åter göra dig till en annan människa. Låtom oss alltså börja uppifrån: Ser du den här mössan» — han tog fram en rätt vacker, men vanlig och billig mössa — »låt mig prova den?»

»Sedan, sedan!» sade Raskolnikov avvärjande.

»Nej, jag ber, bror Rodja, spjärna inte emot; ty det är sent snart och jag skulle inte få sova hela natten annars, jag har nämligen köpt den bara på ett ungefär, utan mått. Passar utmärkt, liksom vore den beställd!» ropade han triumferande. »Huvudbeklädnaden är en huvudsak, vän lille, en rekommendation så att säga. Nå, Nastenka, se bara på de här två huvudbonaderna (han tog fram Raskolnikovs gamla tillstukade cylinderhatt, som han brukade kalla Palmerston) — den här Palmerston’en — och den här juvel’n? Gissa bara, Rodja, hur mycket tror du, jag gett för den? Nastaszjuschka?» — vände han sig till denna, då han såg, att Raskolnikov teg.

»Du har väl gett en tjugo kopek för den», svarade Nastaszja.

»Tjugo kopek! Din dumma ko!» ropade han förnärmad. »För tjugo kopek kan man inte få köpa dig en gång! Åttio kopek, och det ändå bara för den redan är begagnad! Dock med villkor, att när den är utnött, så ge de dig en annan för ingenting nästa år, vid Gud! Men nu gå vi vidare till byxorna; i förväg får jag säga, att jag är stolt över dem!» han bredde ut ett par tunna, grå yllebenkläder för Raskolnikov. »Inte ett hål, inte en fläck, och ännu mycket brukbara; en väst av samma tyg, alldeles som modet kräver. Och att de äro begagnade litet, det förhöjer bara värdet, de ha blivit mjukare, finare ... Nå, gissa! Hur mycket tror du? Två rubel och tjugofem och med samma villkor: när du har nött ut de här, så får du ett par andra för ingenting nästa år! I Fedjajev’s bod handlar man inte på något annat sätt, ty har du bara

114